onsdag 5 februari 2014

Ljusrosa och lila

Som jag tidigare nämnde har jag lust att lite omvandla både mig själv och vårt hem. Jag klickade hem några prylar till vårt vardagsrum igår. Och som vanligt blev det H&M home som levererade. Är nog lite svag för deras utbud. Hittar nästan alltid något som faller mig i smaken.


Jag och fröken prupp tog också en sväng in till stan på kvällen. Måste dock medge än en gång att utbudet i denna stad är uruselt. Ville hitta en filt och ljus i en riktigt ljusrosa ton. Jag gillar, som många andra, den nya trenden i vår med ljusrosa. Men tyvärr så var detta det närmaste jag hittade.
Är nog aningen mera lila än rosa, men det får duga för en tid. Ni vet, när jag bestämmer mig för att ändra om då är det inte om någon månad, utan det skall helst ske på direkten. Tror det blir lite omvandling i vårt sovrum också, men då använder det jag hade i vårt förra hem. Kanske någon kommer ihåg hur det såg ut där?
Kollade just igenom alla de bilder som användes då vi sålde huset. Måste faktiskt medge att det bildades en liten klump i magen då jag skrollade igenom bilderna. Så många minnen och vad fint det faktiskt var, man glömmer så lätt. Vill nu också bjuda på några bilder åt er. Hoppas ingen misstycker, men det var vårt hem i två år som vi själva byggt. Så visst finns det starka känslor som kopplas till detta hem, som förhoppningsvis nu ger lika mycket lycka åt de nya ägarna som det gav oss.











Det är nytt och det är fräscht. En vacker dag vill jag gärna ha nybyggt igen, men inte innan vi vet säkert var vi vill bo resten av våra liv. För det är väldigt tungt och jobbigt att bygga, och desto jobbigare att sedan sälja det man en gång har kämpat förr.

Detta inlägg handlade nu främst om inredning och vårt gamla hem, en kort nostalgitrip så att säga. Men nu skall jag torka tårarna (känslig som jag är), och omvandla vårt nya hem, som jag också njuter av :).

Trevlig onsdag till alla!

1 kommentar:

  1. Ni bodde fantastiskt fint
    och hade säkert lagt ner själ och hjärta i bygget
    och jag kan verkligen förstå att det är kämpigt att se tillbaka...
    Usch då!

    Jamen visst skulle det vara roligt att träffas!
    Jäkla kilometer...
    Tur att internet finns!
    Då kan man ändå dela erfarenheter,
    oss emellan,
    flickorna får ju dessvärre inte så mycket ut av det :(

    Ha det bra!
    Och lycka till med "förvandlingen",
    det ser lovande ut hittills ;)

    Kram, Paula

    SvaraRadera