Ärlig mamma och underbara barn

Hello people, I´m back! I alla fall för stunden. Även om det är tyst här inne på bloggen så betyder det ju verkligen inte att det är tyst och lugnt i våra liv just nu. Det är mycket på gång. Men jag antar att ni gissat det redan?! ;)

Ja, att ha två barn under två år är väldigt tidskrävande. Ibland behöver man välja mellan att gå på toaletten eller äta. Jag brukar variera mitt val ;). Har snart överlevt två veckor på egenhand dagtid då B varit i jobb och vi lever alla tre än så länge. Jag har kommit fram till att jag har världens underbaraste barn som jag älskar mera än livet själv. Mina barn får mig att skratta av lycka och glädje, men också att gråta av förtvivlan eller riva håret av mig. Känslorna är många, men lyckan är nog ändå den största.

Det som jag saknar mest just nu är lite egentid. Ibland går det x-antal dagar innan jag hinner duscha, vilket jag tycker är lite mindre trevligt. Har nu varje dag i en veckas tid försökt hitta tid att skriva ett inlägg till bloggen, men det har tyvärr inte blivit av. Men nu i helgen skall faktiskt fröken prupp övernatta vid mammas, så att jag och B får vila lite. Vi har bestämt oss för att hänga i soffan och käka godis hela helgen. Kommer inte ihåg när vi senast satt båda två i soffan samtidigt. Kanske man skulle hinna se en film eller två, duscha och blogga lite. Har i alla fall bestämt att jag inte skall göra några hushållssysslor eller stå i köket för att koka. Denna helg är så välbehövlig!

Adrian är nu en månad "gammal" och det känns helt otroligt hur fort tiden gått. Och nu börjar det minsann hända grejer. Han växer så snabbt, har fått plocka bort nästan alla kläder i storlek 56 och de fina 62:orna har fått komma fram. Tycker det är skoj att få ta fram lite nya kläder nu som då.

Han är världens gladaste och goaste lillkille och när han skrattar med ljud eller bländar mig med sitt vackra leende vill jag bara smälta, eller i alla fall mitt mammahjärta smälter. Vi har haft väldigt jobbiga skrikkvällar ett tag, men mera om det i ett annat inlägg. Kan tillägga nu i alla fall att det varit bättre nu en tid, så skönt!

Adrian älskar att vara i famnen och det var några dagar här som han vägrade sova i vagn på dagen. Jag fick helt enkelt sätta mig ner i soffan och mysa med honom och kolla såpor på tv medan fröken sov sin middagsvila. Inget blev ju gjort här hemma förstås, men ibland kan väl mamman också behöva en paus?!

Jag och fröken hade lite kvalitetstid än en gång förra helgen då vi drog iväg på Babydisco. Jag var nyduschad, sminkade mig för första gången på två månader och hade byxor med knapp. Min lilla prinsessa var världens sötaste och vilken succé discot var. Hon älskade det och vi kommer definitivt att delta nästa år också. Men då får nog B följa med för det var tillräckligt svettigt att springa efter ett barn och nästa höst är det ju två att hålla reda på i folkmassan och på dansgolvet. Men som sagt riktigt skoj var det och jag tror fröken sa ordet dansa säkert hundra gånger i bilen på väg hem från Nykarleby.

Jag har börjat ha Adrian både i sittern och på golvet, vilket underlättar mycket. Storasyster vill ju så gärna leka och underhålla, vilket hon får men man är nog tvungen att vakta hela tiden. Hon vill hjälpa med att sätta (läs: tynga in med våld) tutten i munnen på honom, även om han kanske inte alltid behöver det och är nöjd och belåten utan. Strumporna får inte heller åka av för då är syster där med detsamma för att rå om hans kalla fötter. Det är urgulligt och syskonkärleken är ömsesidig för man ser hur han börjar le då han hör hennes röst eller ser på henne.

Nu önskar jag er en riktigt fin fredag och skön helg! Njut av livet och era kära!