måndag 29 september 2014

Magknip och fina gåvor

Det blev tyvärr inget inlägg igår, hade en lite tyngre dag och orken tog slut så bloggen blev lagt till sidan. Men nya tag idag i och med att det är måndag och ny vecka. Idag är B första dagen i jobb och vi lever alla tre ännu, så nog skall det väl gå bra det här?! Båda barnen sover nu och jag försöker hinna med lite egen tid samt andra grejer som behöver fixas. Känner mig rätt så taggad inför den nya veckan trots sömnbrist och huvudvärk efter att ha haft en ledsen kille från kl 21-1 igår kväll. Han har nu skrikit och gnällt varje kväll och det börjar luta sig mer och mer mot kolik. Men jag har inte ännu gett upp hoppet, skall till apoteket ikväll efter droppar som kanske skulle hjälpa mot hans magknip?! För vi tror nog att det beror på luft i magen. Han får skrikattacker där han spänner benen och magen, sparkar mycket och pruppar en hel del. Förhoppningsvis är det bara magknip som är övergående och inte kolik. Har redan haft ett kolikbarn och vet precis vad det går ut på, så jag kan säga att några tårar har nog fällts nu när Adrian också börjat skrika, för om det är kolik så har vi inga trevliga kvällar framför oss i tre till fyra månader. Men som sagt, än har jag inte gett upp hoppet. Droppar it is och idag har jag inte heller druckit något kaffe. Har annars också försökt lämna bort choklad, jordgubbar, lök och starka kryddor. Om någon har nåt tips på vad annat man kan lämna bort, skriv gärna! Jag klarar mig utan det så länge vi slipper skrikkvällarna.
Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så har det verkligen varit full rulle den senaste tiden. Vi besökte FPA för att reda ut hur länge B egentligen är pappaledig. Det var första gången som hela familjen åkte iväg någonstans tillsammans. Tog lite längre tid än beräknat att få alla matade och påklädda, men det gick bra och vi kunde till och med luncha vid Epoque. Då kände vi oss duktiga.


Vi har också varit till rådgivningen och som vi alla anade så hade Adrian växt bra. Han vägde då 4690 g och var 52,8 cm lång. Han är verkligen vår lilla knubbis. Så har vi under veckan haft besök av både vänner, familj och släkt. Adrian har fått massor med fina gåvor. Här kommer några bilder på en del av det han fått, men jag är så tacksam för allt!



En eftermiddag då båda barnen hade sovit och var på bra humör försökte jag fotografera till tidningen. Det gick ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig och jag har inte ännu bestämt mig för om jag kommer att använda någon av bilderna. Borde i alla fall snart skicka in en annons till tidningen om hans födelse.




Jag försökte muta fröken att sitta stilla med mandarinklyftor, vilket då förstås ledde till att hon har händerna eller mandarin i munnen på de flesta foton.

Har annars nu också bokat dop, så det blir att skicka ut inbjudningskort och beställa hem dopkläder åt alla. Har nästan på klart vad alla skall ha på sig  och vad vi kommer att bjuda på. Dopet kommer att hållas vid Församlingscentret i november.

Ikväll skall vi hämta ut syskonvagnen som borde ha kommit till posten och äta middag på stan med båda barnen. Skall bli roligt att få komma ut utanföre husets väggar.

Ha en riktigt bra måndag och ny vecka!!

6 kommentarer:

  1. Vad blev det för syskonvagn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev en Britax B-agile double, skall ikväll försöka hinna testköra :).

      Radera
  2. Alla barn är ju olika men jag kommer såväl ihåg det där "kvällsgnället" så jag vill bara inflika om hur vi gjorde :) Jag läste runt här och var när vi var mitt inne i det, för på rådgivningen tyckte jag inte jag fick ngn hjälp... Jo, eventuellt var det fråga om kolik och då var det "bara att vänta ut det"?! Något jag tyckte lät fruktansvärt! För om vi föräldrar var trötta och ledsna HUR mår inte det lilla barnet då??

    Nåja, efter en tid satt jag och Mats ner oss för att försöka hitta en bra lösning... Något som skulle fungera för oss alla! För när allt kommer omkring så handlar det ju om MAT och SÖMN i första hand i den åldern, i kombination med mycket KÄRLEK! Så vi satte oss ner och skrev ett dagsschema... I samband med att A vaknade på morgonen så var det ju frukost som gällde (jag helammade tills hon var 6 månader) och vad jag ganska snabbt kom på är att man måste ge matsituationen TID! Så ibland kunde det ta upp till en timme inna hon ätit färdigt (amma - rapa - amma - rapa - amma - prata - amma)... För faktum är ju att barnet inte får i sig lika mycket mjölk på kort tid via amning som vid flaskmatning...

    Efter frukost blev det morgonbestyr och något vi började hålla var en vakentid på MAX två timmar! En liten extra slurk fick hon sedan innan sovdags och sedan sov hon ett par timmar i vagnen (lät det inte gå längre tid än just det). När hon vaknade var det samma matprocedur som vid frukost men detta mål kallade vi naturligt nog för lunch ;)

    Och så höll vi på LUNCH - vaken (max 2 timmar) - SÖMN (2 timmar) - MIDDAG - vaken (max 2 timmar) - SÖMN (1-2 timmar) - KVÄLLSMÅL - vaken (max 2 timmar) - en sista slurk - NATTSÖMN...

    Vid fyra månader slutade A med nattmål (förutom ngr undantag vid tandsprickning och sjukdom) och vi kunde räkna med att hon i snitt sov 11-12 timmar per natt :) Dagssömnen koncentrerade vi till barnvagnen medan nattsömnen ägde rum i hennes egen säng (när hon var drygt 6 månader flyttade hon in i eget rum)...

    Hmm, så gjorde alltså vi och plötsligt hade vi en glad tjej under all hennes vakna tid! Och ja, vi testade också droppar, pulver, babymassage... för att råda bot på "koliken" men för vår del hjälpte det inte :(

    Nu blev det långt... Hoppas ni snart får en nöjdare kvällsbebis så ni orkar och hinner njuta fullt ut av tvåbarnslivet :D

    Kram, Paula

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Paula för din kommentar! <3 Jag läste flera gånger om igen det du skrivit och försökte ta in så mycket som möjligt.

      Alyssas "skrikkvällar" började när hon var 4 veckor gammal. Hon skrek nästan oavbrutet från kl 17 (18) - 20, och det var fruktansvärt. Vi försökte då också med cuplaton droppar, men det varken hjälpte och så var det väldigt "prackigt" att ge vid varje måltid då det skall blandas med vätska. Nu har jag köpt andra slags droppar som bara ges tre gånger om dagen och inte behöver blandas ut. Nåmen, i alla fall så väntade vi helt enkelt ut det och plötsligt några dagar innan hon blev tre månader så försvann, det var som att "vända på bladet". Och efter det hade vi en glad tjej också kvällstid.

      Men det är med fasa jag ser tillbaka på den tiden och det var tyvärr det första jag tänkte på nu också då jag såg ett plus på stickan och märkte att jag var gravid. Tänk om man måste gå igenom samma sak igen???. Försökte trösta mig själv med att tänka att folk brukar säga, att har man haft ett kolikbarn så får man inga fler. Well, kolik eller inte så kvällsgnällas har vi i alla fall nu igen, och det är väldigt tungt!

      Jag tror jag skall också försöka nu knåpa ihop ett slags rutinschema för Adrian och se om det skulle hjälpa. Alyssa har ju sina rutiner som vi följer väldigt strikt, för då mår både hon och vi föräldrar bäst. Men nu undrar jag i vilken ålder var er A när ni började med rutinerna? Väckte ni henne om hon sov längre än två timmar i sträck?

      Jag hoppas också att något skall hjälpa mot kvällsgnällandet för det tar verkligen på krafterna. Och så har vi ju förstås också en liten fröken som behöver en glad och pigg mamma dagtid :).

      Tack igen, och hoppas ni har det bra?!

      Kram

      Radera
  3. Hej igen :) Nu kommer jag inte ihåg på rak arm när vi började med dagsschema men jag tycker det låter som om Adrian så småningom skulle vara i lagom ålder... Börja med att sätta fokus på mycket mat, för är man mätt sover man också gott ;) Så truga i honom så mycket det bara går (och lite till) direkt på morgonen och låt vakentiden sedan bli max två timmar. Sedan tycker jag du kan låta honom sova och se hur länge det blir, onödigt att väcka i onödan! Men blir det längre än 2,5 h så skulle jag väcka honom för att spara "sovtimmar" till resten av dagen. En baby mellan 6-8 veckor ska helst sova 16-18 timmar per dygn. Att ge en mjölkslurk innan sovstund på dagen är heller inget måstapå men vissa barn har lättare att komma till ro då :) Men om det inte behövs så skulle jag skippa det, för då blir inte sovstunderna kopplade till matintag... Med undantag av nattsömnen förstås ;)

    Jag ser förresten att det blev lite fel när jag skrev om mat och sovstunderna i min kommentar ovan! Middag ska egentligen vara MELLANMÅL och kvällsmål ska istället vara MIDDAG... Men det är samma princip ändå, och matintaget (alltså mjölken) är ju ändå detsamma för babyn i den åldern ;)

    Det jag inte alls nämnde var att ni ska försöka utgå ifrån Adrians "dagsrutiner" när ni gör upp ett schema... Av erfarenhet tycker jag att förmiddagarna alltid gick bra - vår fröken gjorde morgon kring 8:00, åt duktigt (tyckte jag...) och sedan somnade hon om vid 10:00 :) So far so good! Men hon sov "bara" kring 45 minuter-1 timme och jag märkte ju att hon var trött när hon vaknade men kom inte till ro för att somna om... Och jag TROR att det var för att hon var småhungrig... Och sedan blev det en ond cirkel! För är man "småtrött" så orkar man inte heller äta ordentligt :( Dagarna gick ändå bra (men med facit i hand skulle de ha kunnat gå mycket bättre!) och hon somnade för ett andra pass mitt på dagen... Men sedan på kvällen, suck! Hon ville inte äta ordentligt (bara snutta lite nu och då) och vägrade sova en tredje gång trots att vi märkte att hon behövde det... Och jag TROR att orsaken till det var för lite mat de tidigare gångerna under dagen som sedan resulterade i alltför korta dagsvilor...

    Nu känns det lite som om jag svamlar men jag hoppas du förstår ändå ;) Fråga om det är något... Sedan är ju detta lite teorier som jag skapat mig av att ha läst lite här och där, om det sedan stämmer vet jag ej... Det enda jag vet är att det fungerade för oss! Och det är väl det viktigaste, att man hittar ett system som passar för alla inblandade :)

    Sedan har jag ju inte alls nämnt något om nattsömnen och det är ju något som verkligen är individuellt för varje enskilt barn! Men jag tror att om Adrian får i sig tillräckligt med mat under dagen så ska han klara sig med två nattmål (och då räknar jag med att natten är ca 12 timmar)... Men det där märker ni tids nog! Personligen var jag tvungen att väcka A på natten för att hon skulle få i sig något ;)

    Nu blev det visst långt igen! Hoppas jag kan vara till någon hjälp... Kram, Paula (och ja tack, allt är helt bra här hemma)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack igen! Vi testar och ser hur det går :). Jag är själv också en rutinmänniska och längtar så att få vardagen att flyta på med rutiner som passar båda barnen och oss föräldrar. Men vi ser hur det går, och så kan jag höra av mig ifall det är något jag funderar över.

      Ha det så bra!! :)

      Radera