Söndag och syskonkärlek

Tänk att det redan är söndag och en vecka sedan jag låg på BB med vår nyfödda son. Det känns konstigt på något sätt, veckan har gått väldigt fort medan det ändå känns som en evighet sedan.

Just nu är det knäpptyst i huset och jag njuter av en kaffekopp. Båda barnen sover och jag återhämtar mig. Tycker inte att det är jobbigt med två barn, men man blir nog lite trött av att amma konstant under natten. För ett litet matvrak är han verkligen, vår lilla Adrian.

Älskar verkligen livet som tvåbarnsmamma, även om det än så länge bara gått en vecka och vi förstås fortfarande lever i vår lilla bebisbubbla här hemma. Men för varje dag blir jag mer säker på att detta var verkligen meningen. Hade ju aldrig trott förra hösten att jag inom ett år skulle vara mamma till två barn. Han förgyller våra liv ännu mera och jag är verkligen tacksam och lycklig att det blev så här.

Som sagt är det ju bebisbubbla som gäller för oss just nu, dock en lite annorlunda bubbla nu än förra året i och med att vi har en 1 år och 8 månaders tjej hemma som också behöver sysselsättas och få den stimuli hon behöver från omvärlden. Vardagen för oss just nu är att jag är fastklistrad i soffan med att amma. Men fröken har det ännu inte gått någon nöd på. Hon får vara ute varje dag, varit till butiken många gånger och så har vi haft besök, så jag tror nog hon bara stortrivs nu när även pappan i huset är hemma om dagarna.

Fröken klarar annars också storasysterrollen galant, mycket bättre än vad jag hade tänkt mig. Hon tycker verkligen om sin bror och vill gärna hjälpa till. Lite jobbigt kan det bli om jag är upptagen med att amma då hon vaknar och inte kan hämta henne ur sängen, men inget som inte skulle gå om rätt så kvickt.

Syskonkärlek från första stund.

Adrian har också växt riktigt bra sedan vi kom hem från BB. Hade rådgivningstanten på besök i fredags och nu väger han 4200 g så vi behöver ingen extra kontroll utan kan vänta i två veckor till nästa rådgivningsbesök. Hans födelsevikt var 4125 g och när vi skrevs ut från sjukhuset var den 3920 g så jo, det märks nog att han äter minsann.

Jag är så lättad att amningen annars gått mycket bättre nu än med fröken. I alla fall har det börjat mycket bättre denna gång vad gäller allt. Adrian hittar greppet bra, han orkar äta både länge och ofta, jag har kanske lite mindre ont ( gråter inte längre iaf då jag ammar, hehe), jag har rikligt med mjölk och jag kan sitta och amma utan besvär. Nu får vi bara hoppas att det skall fortsätta att gå bra och att jag kan undvika alla mjölkstockningar jag hade senast. Hujaaa, ryser bara vid tanken.

Men nu blir det att passa på att betala lite räkningar och kolla mailen så länge jag hinner. Skall under veckan försöka knåpa ihop förlossningsberättelsen.

Ha en riktigt skön söndag!