Klätterapan och sommarfrillan

Vi lever och mår bra. Det är lite omväxlande väder men vi tar vara på de varma och soliga stunder vi har. Nu är det bara tre arbetsdagar kvar för B och sen får vi börja fira semester på riktigt. Under veckan så blev vår lilla-stora kille 10 månader gammal. Det vankas 1-års kalas, gott folk! Och då har vi inget spädbarn längre, utan två små barn. 

Vår klätterapa som har inga begränsningar vad gäller höjden. Han klättrar upp hela vägen till övervåningen om han bara slipper, klättrar upp för kökspallen, står på wc-pallen och tar i sig handfatet. Upp i vagnen, ja, precis överallt! Vi får nog vakta honom en hel del, eftersom han inte förstår riktigt själv hur bra han klarar av det, så en del bulor och blåmärken har han nog redan haft. Och fler kommer det att bli eftersom han är så orädd och inte alls försiktig av sig som storasyster. Vi får nu bara övervaka så att inga större olyckor sker och hoppas att han själv lär sig snart var hans gränser går.

Men allt skall ju undersökas och det är ju så de lär sig sen också. Han går sidledes och har gått några gånger med lära gå-vagnen. Så vi får se när lilla herremannen bestämmer sig för att börja gå på riktigt. För min del behöver han inte ha så bråttom, han är nog helt tillräckligt kvick redan nu som han tar fram sig.

I måndags var jag också till frissan för att fixa till sommarfrillan. Det blev både kortare och ljusare, men helt nöjd är jag ändå. Mitt hår växer så snabbt och så har jag trivts jättebra just nu med lite kortare frisyr. 

På torsdag far vi en sväng till Vasa med mamma och systeri som skall öva inför nästa veckas uppträdanden i Helsingfors. Vi kommer ju också att åka tåg ner till hufvudstaden på onsdag, så det blir första semesterresan på några år och den här sommaren. Skall bli riktigt skoj att få tillbringa tre dagar i Hesa. Ser framemot att få åka bort och se lite annat. 

Ha det bra, så hörs vi igen när tiden räcker till!

Semestertider och Muminfantaster

Nu när vi äntligen fått lite sommar så känns det som om vi semestrar lite hela tiden. Är mycket ute och är på gång lite hela tiden. Tar dagen som den kommer och hittar på mycket skoj. Tänk vilken energi solen och värmen ger! Har tillbringat mycket tid med mamma som nu inlett sina sista semesterdagar. B är ännu i jobb en vecka och sen börjar äntligen också hans efterlängtade semester. 

Idag hälsade vi på Mumintrollet och Lilla My som besökte den nya K-Super butiken i Nykarleby.

Det var ivriga barn som dansade och hälsade på muminfigurerna. 

Och de var inte ens rädda, så jag tror nog det blir en succé att åka till Mumindalen sen i slutet av juli.

Alyssa pratar redan nu om att hon vill krama Muminmamman.

Ikväll kommer vi troligtvis att grilla och annars ta det rätt så lugnt. Hoppas bara att vädret skulle svänga igen, då det nu vill lite regna. 

Hoppas ni har en riktigt skön och avkopplande helg bland nära och kära!

Glasstanten och Strandcamping

Kanske vi nu fått sommar, eller vad tror ni? I alla fall åt vi första lösglassen igår kväll och hälsade på den här glasstanten. Hon såg rätt så känd ut, men vägrade fastna på mina paparazzibilder. ;)

Inget vidare sommarväder då ännu, fick nog bli vindtäta dräkter på barnen och en själv.

Men då äntligen imorse vaknade vi till solsken och ordentlig sommarvärme. Och det roliga var att vi hade bokat in träff med kusiner och småkusiner vid Strandcamping. 

Det blev mycket gott att äta, solande, lek, klottande i vatten och bara små fötter i det varma gräset. Allt det där som hör sommaren till. Ack, så efterlängtat! Blev dock inget dopp ännu, men nog ska vi väl hinna med det också under juli-månad. Bara sommaren är här för stanna.

Hoppas sommarvärmen nått dig också!

En ny värld och sommardag

Märkte nu när jag loggade in här att en vecka rusat förbi med rekordfart. Det har varit mycket på gång sedan jag sist tjattrade på om husfebern. Och mycket har också hänt, speciellt en stor sak har förändrats i vår familj. Det berör oss alla, men kanske främst mig och yngsta avkomman. Han har nämligen börjat dricka ersättning ur flaska. Äntligen och jag svävade på moln hela den dagen då det för första gången hände. 

Har försökt få honom att dricka ersättning länge, men han har bara spottat. Det har varit helt omöjligt, så för några månader sedan började jag blanda med Tutteli i hans mat två gånger om dagen. Har också försökt ge honom ersättning i pipmugg under måltiderna utan framgång. Så i fredags fick jag plötsligt riktigt ont när jag ammade. Det blev bara värre hela tiden och natten till lördag grät jag när jag ammade. På morgonen brukar jag vanligtvis amma före han sover första vilan, men i lördags klarade jag inte av det. Jag har sår på mina nipples som jag antar att kommer från att tänderna skavar i, troligtvis har framtänderna där uppe växt sig så stora och skadar på nåt vis. Försökte med salva, men det hjälpte inte. Så jag tog till flaskan ( tuttflaskan då förstås ;)), det var mitt enda val. Och vad tror ni pojken gör när han ser flaskan? Jo, han tar i den själv med händerna och dricker 1, 5 dl på några minuter. Vill ha mera. Alltså helt otroligt! Helt plötsligt. Och nu dricker han varje gång en hel burk med 2,5 dl. 

Det kändes så skönt, en sån lättnad. Efter att ha ammat nu i nästan tio månader känner jag mig så redo att sluta. Så nu har jag börjat trappa ner. Ger både bröst och flaska eftersom jag behöver tömma nu som då mina sprängfyllda bröst. Gråter en skvätt varje gång, men vet att det snart är över. Så fort min kropp börjar förstå att minska på mjölkproduktionen så ska mina boobs få vila. Åh, vad de ska få vila! Ja, jag är så redo och nu tror jag att gossen är det också när han så gärna dricker ur flaska. Jag tyckte åt B igår på eftermiddagen då jag ännu var i extas, att en helt ny värld öppnar sig för oss. Kanske inte helt, men det känns nog som om vi övergår till något nytt just nu.  

Missförstå mig inte. Trots att jag känner mig klar med ammande och vill sluta, är jag också tacksam för att min kropp velat samarbeta så här länge. Den har producerat tillräckligt med mjölk åt ett litet barn i tio månader och det kan jag tycka är ganska häftigt. Men nu som sagt är det nog dags, det tycker nog både jag och lillebror.

Som jag nämnde så rusade veckan snabbt förbi, Vi hälsade på Emma och Meya. 

Och hade skoj med Meyas kossa.

Vi har ätit gott men också tränat mycket under veckan. Bland annat på lördag deltog jag och mamma i en mamma-dotter träning vid gymmet. Riktigt skoj var det! Och jag tror vi fick min mor mer motiverad att fortsätta träna på egen hand.

Idag har vi njutit av en underbar sommardag, med både sol och värme. Inte en dag för tidigt, och jag hoppas så att sommaren är här nu för att stanna!

Imorgon tar vi nya tag igen med måndag och ny vecka. Ha det gott!

Husfeber och att hitta hem

I ett tidigare inlägg nämnde jag hur det ligger till med babyfebern i detta hem. INGEN babyfeber, nej! Men en feber minsann och kanske i det lite dyrare laget. HUSFEBER! Det började med att jag traskade på med vagnen i mina gamla hoods där jag är uppvuxen, det vill säga ungefär en kilometer från vårt nuvarande hem. Ett bostadsområde med lite äldre mysiga hus och underbara gröna gårdar. Det var då som det slog mig, som en blixt från ovan. Kanske det inte skulle vara så dumt med ett egnahemshus i alla fall?!

Ni som känner mig från tidigare eller följt med bloggen en lite längre tid vet att vi har bott i egnahemshus. Ja, ett underbart splitternytt hus som vi byggde alldeles från grunden, men som vi senare tyvärr sålde. Jag älskade vårt hus och skulle utan tvekan ha flyttat huset om det varit möjligt.

De som känner mig långt LÅNGT tillbaka, ända från barn, vet att jag är uppvuxen i ett 70-tals hus byggt av min farmor som mina föräldrar senare köpte. Det hus som min far fortfarande bor i. Ärligt sagt så gillade jag aldrig vårt hus under uppväxten. Det var gammalt och fult enligt tonåriga mig. Det var då som intresset för nytt och stilrent nådde mig och när vi sedan valde att börja bygga visste jag precis hur jag ville ha det. VITT, öppna och stora ytor, stilrent, modernt och ännu mera VITT. Det var med sorg jag lämnade det vita huset och försökte förgäves omvandla 80-tals lägenheten till något liknande. 

Lika blev det ju aldrig men nu efter två år, för jo, det blir nu exakt två år sedan vi flyttade, så tycker jag att vi bor helt hyfsat. Vi har en liten söt gård som vi orkar ta hand om och vi har renoverat med blod, svett och tårar. Och om det är så att vi väljer att bo här ännu ett tag så blir det nog mera blod, svett och tårar. Men det är något inom mig som säger att det här är ännu inte heller vårt hem där vi ser barnen växa upp eller dit barnbarnen kommer och hälsar på. Det är fortfarande något som fattas. 

Tidigare var det vår familj. Vi flyttade och nu har vi dem nära. Jag antar att det är ett hus jag söker efter. Det häftiga är att jag med åren och flytten också ändrat smak. Tidigare har jag absolut inte ens övervägt att köpa ett äldre hus. Men nu plötsligt när jag gick där med min vagn på de gator jag vandrat på under alla dessa år som barn, så kände jag mig plötsligt hemma. Och det gott folk, är nog ett tag sedan sist. Kanske vi inte behöver ha ett det sprillans nytt så länge det känns hemma. Det är ju vi som gör hemmet till ett hem.

Köpa hus just nu är absolut inte i våra tankar. Inte just, inte med hemvårdsstöd. Men kanske en vacker dag och då tillfället är rätt. Kanske vi också då hittar hem?! Jag kan bara hoppas.

Midsommar och jordgubbar

Hade en riktigt trevlig midsommarafton igår. Fixade till mig lite på eftermiddagen medan barnen sov och sedan bar det av till några vänner.

Där spelades det både fotboll och Kubb. Helt okej väder, tyckte vi. Kunde ha regnat och varit mycket kallare, så vi var nöjda.

Adrian var förstås nyfiken på allt nytt. Speciellt saltpinnarna som Alyssa tryckte i sig så mycket hon bara hann.

Alyssa bjöd upp till midsommardans.

Och så blev det lite akrobatik också under kvällen.

Värdinnan hade bakat en god kaka till efterrätt som jag hann knappt fotografera innan den var uppäten.

Idag på förmiddagen har jag varit på promenad med en barndomsvän som var hem-hemma nu under helgen. Snart skall vi åka iväg och hälsa på min mormor. Skall ta med lite jordgubbar till kaffet.

Hoppas ni har en fin midsommarhelg på gång med nära och kära! Nu verkar solen också titta fram så bättre skulle det inte kunna vara. Ha det gott!

Traktor Alban och trädgårdsmästaren

Här hos oss är det fortfarande väldigt grinigt och imorse hittade jag orsaken. Tandsprickning IGEN, den åttonde tanden är på väg. Skönt att veta vad den oroliga sömnen och gnälligheten beror på, för nu vet vi ju att det är övergående bara tanden spricker fram. Förutom tandsprickning har vi haft Jessica och Wilda på besök och så har jag äntligen köpt sommarblommor till vår gård. Lillasyster fick vara barnvakt åt Traktor Alban medan vi andra shoppade loss bland blommorna vid Sunds.

Idag har jag ock fröken planterat i regnvädret.

Det blev rosa och vitt i år. Alyssa hon vattnade...

och vattnade...

och vattnade ännu lite till trots att det regnade. 

Imorgon är det midsommarafton och vi skall grilla med några vänner. Måste ännu ikväll efter några grejer som jag glömde igår under veckohandlandet.

Önskar er en riktigt fin midsommar!