Märkte nu när jag loggade in här att en vecka rusat förbi med rekordfart. Det har varit mycket på gång sedan jag sist tjattrade på om husfebern. Och mycket har också hänt, speciellt en stor sak har förändrats i vår familj. Det berör oss alla, men kanske främst mig och yngsta avkomman. Han har nämligen börjat dricka ersättning ur flaska. Äntligen och jag svävade på moln hela den dagen då det för första gången hände.
Har försökt få honom att dricka ersättning länge, men han har bara spottat. Det har varit helt omöjligt, så för några månader sedan började jag blanda med Tutteli i hans mat två gånger om dagen. Har också försökt ge honom ersättning i pipmugg under måltiderna utan framgång. Så i fredags fick jag plötsligt riktigt ont när jag ammade. Det blev bara värre hela tiden och natten till lördag grät jag när jag ammade. På morgonen brukar jag vanligtvis amma före han sover första vilan, men i lördags klarade jag inte av det. Jag har sår på mina nipples som jag antar att kommer från att tänderna skavar i, troligtvis har framtänderna där uppe växt sig så stora och skadar på nåt vis. Försökte med salva, men det hjälpte inte. Så jag tog till flaskan ( tuttflaskan då förstås ;)), det var mitt enda val. Och vad tror ni pojken gör när han ser flaskan? Jo, han tar i den själv med händerna och dricker 1, 5 dl på några minuter. Vill ha mera. Alltså helt otroligt! Helt plötsligt. Och nu dricker han varje gång en hel burk med 2,5 dl.
Det kändes så skönt, en sån lättnad. Efter att ha ammat nu i nästan tio månader känner jag mig så redo att sluta. Så nu har jag börjat trappa ner. Ger både bröst och flaska eftersom jag behöver tömma nu som då mina sprängfyllda bröst. Gråter en skvätt varje gång, men vet att det snart är över. Så fort min kropp börjar förstå att minska på mjölkproduktionen så ska mina boobs få vila. Åh, vad de ska få vila! Ja, jag är så redo och nu tror jag att gossen är det också när han så gärna dricker ur flaska. Jag tyckte åt B igår på eftermiddagen då jag ännu var i extas, att en helt ny värld öppnar sig för oss. Kanske inte helt, men det känns nog som om vi övergår till något nytt just nu.
Missförstå mig inte. Trots att jag känner mig klar med ammande och vill sluta, är jag också tacksam för att min kropp velat samarbeta så här länge. Den har producerat tillräckligt med mjölk åt ett litet barn i tio månader och det kan jag tycka är ganska häftigt. Men nu som sagt är det nog dags, det tycker nog både jag och lillebror.
Som jag nämnde så rusade veckan snabbt förbi, Vi hälsade på Emma och Meya.
Och hade skoj med Meyas kossa.
Vi har ätit gott men också tränat mycket under veckan. Bland annat på lördag deltog jag och mamma i en mamma-dotter träning vid gymmet. Riktigt skoj var det! Och jag tror vi fick min mor mer motiverad att fortsätta träna på egen hand.
Idag har vi njutit av en underbar sommardag, med både sol och värme. Inte en dag för tidigt, och jag hoppas så att sommaren är här nu för att stanna!
Imorgon tar vi nya tag igen med måndag och ny vecka. Ha det gott!
Oj va härligt! Ja ser riktigt framför mig hur lättad du e! de lönar sig att kämpa :)
SvaraRaderaOooja, lättnaden är så stor! Och tänk vad det kan ändra så där bara plötsligt! Hade nog också hört av andra hur deras barn plötsligt bara började ta flaska, men jag hade nästa gett upp hoppet med vår lilleman ;)
Radera