Tänker börja med att uppdatera er om vad som sker på bebisfronten, för jag antar att det är det som ni är mest intresserade av att höra och kanske funderat över nu när det varit tyst på bloggen i en vecka?!
Jag har inte fött ännu, tyvärr! Har varken blivit igångsatt eller börjat föda av mig själv ännu. På onsdag hade jag rådgivningsbesök. Det gick helt okej, men blev tvungen igen att åka till sjukhuset på CTG-kurva. Denna gång var inte barnmorskan lika nöjd med kurvan och hon visade den för läkaren som slutligen godkände att jag nog fick åka hem, men om något skilt skulle ske under kvällen skulle vi åka genast till Kokkola. Nå, förstås var jag lite orolig hela kvällen och följde med noggrant lillebrors rörelser i magen. Hade under dagen och kvällen rätt så sjuka sammandragningar. En 22.30-tiden på kvällen fick jag helt fruktansvärt sjukt nere i magen, kunde varken gå eller prata. Hade haft liknande smärtor på söndagkväll också.
Så vi ringde mamma som kom genast och jag och B åkte iväg i regnet till Kokkola. Där gav jag urinprov, låg i CTG-kurva och det gjordes en inre undersökning. Urinprovet blev skickat till labben för dom misstänkte UVI. Hade sammandragningar var tionde minut, ovanligt regelbundet för att vara jag. Superfina hjärtljud på lillkillen, så det var skönt. Men typ inget har hänt "downunder". Suck! Har fortfarannde en tapp på 2 cm och är endast öppen som ett finger. Fick åka hem igen och på torsdag hade jag ju inbokat ultra på samma sjukhus.
Vi sov några timmar hemma och åkte in igen på förmiddagen. Lillkillen hade än en gång fina hjärtljud, thank god och ultra visade att allt var okej. Troligtvis har jag inte heller UVI, utan det är bebisens huvud som trycker neråt och kanske på nerver, vilket gör att det tar så ont. Viktuppskattningen blev 3600 g just nu, så han är helt "normalstor". Eftersom både jag och babyn mår bra för tillfället blev det ingen igångsättning, utan vi får vänta att det skall börja av sig själv före vecka 41+3, för då brukar man oftast ha en kontroll och bli troligtvis igångsatt då istället.
Vi blev så besvikna, trodde att något var på gång och att vi skulle få träffa lillebror inom dom närmaste dagarna, men nej. Det här med att gå över tiden har jag ju gjort en gång förr, 10 dagar med Alyssa, och jag vet exakt hur det känns. Det är väldigt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Men vi försöker se det positiva att vår lilla bebis mår bra, och det är ju absolut huvudsaken. Det känns som en evighet till 10.9 (41+3), även om det inte är så länge om man jämför hur länge man varit gravid egentligen. Försöker nu hitta på saker, som jag orkar och klarar av att göra för att försöka få tiden att gå och så hoppas vi förstås fortfarande att det skulle komma igång av sig själv.
Ingen bebis har ju ännu lämnat inne magen så förr eller senare får vi ju träffa honom <3.
Det var uppdateringen om bebisfronten. Kämpar vidare och idag är det ju fredag, vilket betyder en hel helg tillsammans. Njuter i alla fall av det!
Ha en fin fredag och helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar