Magknip och fina gåvor

Det blev tyvärr inget inlägg igår, hade en lite tyngre dag och orken tog slut så bloggen blev lagt till sidan. Men nya tag idag i och med att det är måndag och ny vecka. Idag är B första dagen i jobb och vi lever alla tre ännu, så nog skall det väl gå bra det här?! Båda barnen sover nu och jag försöker hinna med lite egen tid samt andra grejer som behöver fixas. Känner mig rätt så taggad inför den nya veckan trots sömnbrist och huvudvärk efter att ha haft en ledsen kille från kl 21-1 igår kväll. Han har nu skrikit och gnällt varje kväll och det börjar luta sig mer och mer mot kolik. Men jag har inte ännu gett upp hoppet, skall till apoteket ikväll efter droppar som kanske skulle hjälpa mot hans magknip?! För vi tror nog att det beror på luft i magen. Han får skrikattacker där han spänner benen och magen, sparkar mycket och pruppar en hel del. Förhoppningsvis är det bara magknip som är övergående och inte kolik. Har redan haft ett kolikbarn och vet precis vad det går ut på, så jag kan säga att några tårar har nog fällts nu när Adrian också börjat skrika, för om det är kolik så har vi inga trevliga kvällar framför oss i tre till fyra månader. Men som sagt, än har jag inte gett upp hoppet. Droppar it is och idag har jag inte heller druckit något kaffe. Har annars också försökt lämna bort choklad, jordgubbar, lök och starka kryddor. Om någon har nåt tips på vad annat man kan lämna bort, skriv gärna! Jag klarar mig utan det så länge vi slipper skrikkvällarna.

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så har det verkligen varit full rulle den senaste tiden. Vi besökte FPA för att reda ut hur länge B egentligen är pappaledig. Det var första gången som hela familjen åkte iväg någonstans tillsammans. Tog lite längre tid än beräknat att få alla matade och påklädda, men det gick bra och vi kunde till och med luncha vid Epoque. Då kände vi oss duktiga.

Vi har också varit till rådgivningen och som vi alla anade så hade Adrian växt bra. Han vägde då 4690 g och var 52,8 cm lång. Han är verkligen vår lilla knubbis. Så har vi under veckan haft besök av både vänner, familj och släkt. Adrian har fått massor med fina gåvor. Här kommer några bilder på en del av det han fått, men jag är så tacksam för allt!

En eftermiddag då båda barnen hade sovit och var på bra humör försökte jag fotografera till tidningen. Det gick ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig och jag har inte ännu bestämt mig för om jag kommer att använda någon av bilderna. Borde i alla fall snart skicka in en annons till tidningen om hans födelse.

Jag försökte muta fröken att sitta stilla med mandarinklyftor, vilket då förstås ledde till att hon har händerna eller mandarin i munnen på de flesta foton.

Har annars nu också bokat dop, så det blir att skicka ut inbjudningskort och beställa hem dopkläder åt alla. Har nästan på klart vad alla skall ha på sig  och vad vi kommer att bjuda på. Dopet kommer att hållas vid Församlingscentret i november.

Ikväll skall vi hämta ut syskonvagnen som borde ha kommit till posten och äta middag på stan med båda barnen. Skall bli roligt att få komma ut utanföre husets väggar.

Ha en riktigt bra måndag och ny vecka!!

Höststormen och Kaxs

Höststormen har verkligen hittat hit nu. Det blåser riktigt hårt, nästan så att man tror att taket skall lyfta och regnet smattrar mot fönstren. Jag och fröken hade lite tumistid igår på stan och vi shoppade loss. Kom hem bland annat med en ordentlig utedräkt åt fröken som borde hålla både vind och vatten. Så nu är vi redo för utedagar i höstvädret. Många har ju hyllat Kaxs-märket från Kappahl, så jag tänkte också ge det en chans.

Vi har myst här inne på förmiddagen idag och fått lite hushållssysslor gjorda. Har själv lite svårt ännu med att jag inte hinner göra allt jag skulle vilja och det tar nog kanske en tid före jag vänjer mig med att det ibland är lite kaos med fyllda tvättkorgar, en diskbänk som svämmar över och en massa leksaker precis överallt, hur man än försöker plocka och plocka. Men barnen kommer nog alltid i första hand och sen när det lämnar tid över tar jag hand om hemmet. Det är kanske för lite timmar i dygnet, några till skulle inte skada?!! Och så behöver man ju sova också lite mellan varven. Välkommen till tvåbarnslivet, Heidi!! :)

I går på förmiddagen åkte B och fröken till simhallen så då hann jag bädda rent i alla sängar. Det var så skönt att avsluta fredagkvällen med rena lakan i sängen.

Här lite senare på eftermiddagen då båda barnen vaknat åker vi iväg till mammas. Det blir Adrians första besök till sin mommo. Och så kommer Sandra från Vasa, skoj!!

Imorgon skall jag försöka hinna skriva ett inlägg om veckan som varit. Det har varit full rulle med många besök, rådgivning, FPA och lite annat smått och gott. Har massor med bilder jag vill dela med mig så kika gärna in då.

Nu önskar jag er en trevlig fortsatt lördag!

Kvällsmänniskan och me&i

Hej Hopp! Det var söndag då igen. Tiden rusar iväg och alla dagar känns som helgdagar, men det njuter vi av för imorgon inleder B sin sista lediga vecka och efter det skall jag försöka sköta hela ruljansen ensam på dagarna. Gissa om jag känner mig skitnervös?!! Tänk om jag inte klarar av det och kommer jag att bli ett nervvrak?! Tiden lär väl visa, och som sagt lugnet återstår ännu i sju dagar :).

Tvåbarnslivet rullar på. Adrian är jättesnäll, äter duktigt och sover bra. Han har nu haft två gnälliga kvällar då han varit uppe x-antal timmar utan att sova och bara vill äta och äta. I går kväll vaknade han någon gång före kl 20 på kvällen och så var han uppe till kl 24, slumrade till ibland, men vaknade alltid för att sedan vilja äta igen. Då kändes det nog som om min mjölk inte riktigt räckte till. Vi försökte få honom att ta napp och det gick sådär. När han slutligen somnade, utmattade alla tre (förutom fröken som sov så sött i sitt eget rum utan att vakna), så sov han ända till kl 7.30 imorse, åt och somnade om och vaknade sedan kl 9.30 på nytt. Trött kille efter kvällens vakande. Oftast brukar han vakna för att äta 1-2 gånger per natt, vilket jag tycker är riktigt lyx för att ha en nyfödd. Men han är nog en kvällsmänska, vilket jag märkte redan då han var i magen. Det var cirkus i magen från ca 20-24 och sedan kom lugnet. Precis som nu ;).

Jag steg upp med fröken kl 8 imorse, hon sov lite längre denna morgon för annars brukar det nog vara väckning redan före kl 7. Hon var på bra humör och ville börja morgonen med att borsta tänderna. Och så hade hon hittat ett par simglasögon som hon gick runt med. Det blir aldrig tråkigt med denna tjej!!

I fredags fick jag brev från församlingscentret och magistraten. Vårt "utomäktenskapliga" barn behöver få en pappa och några namn, så det blir väl att småningom börja planera dop. Känner att det kommer så snabbt på, man hinner ju knappt hem från BB så skall man börja ställa och ordna med dop och godkännande av faderskap. Orkar inte alls stressa just nu, skulle bara vilja ta det lugnt och njuta av bebisbubblan så länge det går.

Jag och fröken hämtade ut vårt Me and I- paket från posten härom dagen. Alyssa har alltid älskat ankor så jag körde med lite Duck-tema denna gång. Så söta plagg åt båda barnen och mössor åt alla förutom B.

Fröken gillar sin nya mössa och ville ha den på inomhus också under läsestunden.

Som ni kanske märker hinner jag inte plocka och städa lika mycket längre och ibland känns det lite väl kaotiskt för mig som gillar ordning och reda. Har nu försökt hinna dammsuga ända sedan i fredags, men det har inte ännu heller blivit av. Men nu i eftermiddag när barnen vaknat från sina middagsvilor skall det bli gjort. Dammtussarna skall bort!!

Hoppas ni har en fin helg och en skön söndag! Blommorna jag fick av svärmor är fortfarande fina och piggar upp hemmet med fina färger då den gråa hösten smyger sig på.

 

Den långa förlossningsberättelsen och 4125 g kärlek

Det var fredagen den 5.9.14. Jag hade tid till rådgivningen för en sista kontroll och vi skulle samtidigt boka tid till Kokkola till tisdag, dvs. vecka 41+3. Allt var ok med mig kunde vi konstatera, men babyns hjärtljud var som vanligt lite lägre så jag fick än en gång åka till Malmska för en CTG-kurva. Hälsovårdaren försökte få en tid åt mig till tisdag, men eftersom de hade så fullt i början av veckan med igångsättningar så jag fick en tid först till onsdag morgon kl . 9. Det kändes väldigt tungt och jobbigt att jag troligtvis skulle gå med gravidmagen ända tills dess. Jag hoppades så innerligt att lillebror skulle gå i storasysters fotspår och komma ut under helgen. Fröken prupp föddes nämligen på en söndag, i vecka 41+3, två dagar före igångssättningstiden.

Jag åkte iväg till Malmska för en kurva. Barnmorskan som var i jobb tyckte synd om mig och frågade om jag skulle vilja ha en inreundersökning och hinnsvepning. Jag hade bara tidigare hört om andra som varit med om hinnsvepningar. Ibland lyckas det och förlossningen-kommer igång inom 48 timmar eller så lyckas det inte alls. Jaaa, tänkte jag, det skadar ju inte att försöka. Vågade dock inte hoppas på för mycket, besvikelse efter besvikelse är så tungt. Lillebrors hjärtljud godkändes av läkaren och jag fick åka hem efter hinnsvepningen.

Redan en timme efter att jag kommit hem kände jag molande värk i både rygg och mage, lite som mensvärk. Vi städade och mellan varven pausade jag med att sitta på pilatesbollen. Vi åt tortillas, kryddade till det ordentligt och på kvällen var vi ute på gården och lekte med Alyssa. Kände täta sammandragningar, men egentligen inga sjuka. Senare på kvällen en 11-tiden gick vi för att lägga oss och jag började känna att sammandragningarna  ändrade form. De blev sjukare och kom tätare. Hade svårt att somna så jag duschade en stund. Det hjälpte lite. Hela natten höll de på och det kom ca 2-3 värkar per timme, men inget jag ännu då ville åka till sjukhuset med. Slumrade till ibland mellan sammandragningarna. 

På morgonen kl 5 vaknade B också av att jag hade så ont. Vi bestämde oss för att stiga upp, koka kaffe och fixa frukost. Kolla läget helt enkelt, ingen av oss kunde ändå sova. När vi kom ner på nedervåningen hade jag riktigt ont och nu kom sammandragningarna med 10 minuters mellanrum. Vi bestämde oss för att åka till sjukhuset och ringde mamma som kom genast. Vi åkte iväg och sammandragningarna fortsatte hela tiden i bilen. Jag kände att nu äntligen var det något på gång, så här ont hade jag inte haft tidigare och de var ju riktigt regelbundna. Jag ville ha mera värkar, tätare och sjukare, allt för att det skulle sätta igång ordentligt. Ville absolut inte bli hemskickad. 

Vid sjukhuset kunde vi konstatera att sammandragningarna verkligen kom med 10 minuters mellanrum och att jag var öppen 3 cm. Något hade nog skett under natten. Tyvärr räckte det ju inte riktigt ännu men jag fick en plats på avdelningen för att se om de skulle bli tätare och om förlossningen skulle komma igång ordentligt. Vi gick runt i det tysta sjukhuset, korridor efter korridor, trappa efter trappa. Och jovisst kom det sammandragningar, men rätt så oregelbundet.

På förmiddagen åkte B iväg till ABC för att äta något och jag undersöktes av barnmorskan och fick ligga i kurva en stund. Nu konstaterades det att inget hade hänt sedan morgonen och att det tyvärr såg ut som om sammandragningarna höll på att avta. Besvikelsen var stor då jag skickade meddelande åt B att jag blir utskrivad och att vi får åka hem igen. Då var inte tårarna långt borta.

Vi gick lite på stan, men det var inte alls roligt eftersom jag fortfarande hade riktigt sjuka värkar och det kändes obekvämt och obehagligt att få dem bland folkmassorna. Vi åt mat vid Amarillo och bestämde oss för att åka hem, men att Alyssa skulle få övernatta vid mammas OM det nu skulle hända något under kvällen eller natten. Kände också att jag inte ville att hon skulle se mig ha så här ont som jag hade just då. När vi kom hem sov jag några timmar på soffan och duschade. Vi for iväg till mammas en stund före frökens läggdags, då vi båda saknade henne så mycket. När vi lagt henne för att sova hämtade vi mäckenmat och kollade på tv. Jag satt på bollen och försökte ta mig igenom varje värk som fortfarande kom var tionde minut. Jag förbannade mig över att ha så här sjukt fast det ändå inte ville sätta igång ordentligt. Varför kunde de inte komma tätare? Varför kunde inte min kropp för en gångs skull samarbeta så att jag skulle ha allt över?

En 24- tiden bestämde vi oss för att gå och lägga oss. B somnade, men det var förstås omöjligt för mig, så jag duschade en timme. Det hjälpte lite igen. Kl 1 lade jag mig ner i sängen och kunde inte längre vara tyst då värken kom, B vaknade förstås. Jag meddelade att nu ville jag åka in även om de bara kom med 10 minuters mellanrum, orkade inte längre. B tyckte att det var en lättnad att jag äntligen gav med mig och ville åka in, han hade velat göra det för flera timmar sedan. Jag är inte annars speciellt envis, men nu hade jag bestämt mig för att inte behöva uppleva besvikelsen igen och bli tvungen att åka hem från sjukhuset. Kl 1.15 startade vi, med mig i baksätet. Vi märkte under resan att de kom nu tätare, med 7 minuters mellanrum.

Vi var en 2-tiden vid akutdörren och jag kunde knappt ta mig ur bilen. Man får ju låna rullstol vid akuten till förlossningssalen, men jag gick trots de oerhört sjuka värkarna. Nu banne mig skall det här barnet ut, tänkte jag. I väntrummet klockade B sammandragningarna till 4 minuter emellan. Jag skyllde på den obekväma soffan, inte kunde de väl  komma så tätt, eller? En barnmorska kom gåend emot oss, B tyckte hon såg snäll ut. Hon presenterade sig, förstod svenska men pratade finska. Jag valde att också prata finska även om det först kändes jobbigt att inte få kommunicera på sitt eget modersmål i en situation som denna. Jag fick ligga än en gång i kurva och vi gick tillsammans igenom min förra förlossning. Barnmorskan sa att värkarna kom nu med 2-3 minuters mellanrum. Vi diskuterade smärtlindring. Senast hade jag använt mig av lustgas och så fick jag PCB. Nu skulle vi pröva på badkar och börja iaf med lustgas och se sen hur det går framåt. Hon gjorde en inreundersökning och tittade på oss båda. " Den här gången har ni inte kommit i onödan, du är 8 cm öppen, nu blir ni inte skickade att gå på stan. Ert barn kommer garanterat att födas 7.9". B har nu i efterhand berättat hur hela mitt ansikte lyste upp och hur det bara började tindra i mina ögon. Jag kan inte beskriva lättnaden jag kände, nu äntligen skulle jag få börja föda och smärtan skulle snart vara över. Barnmorskan fick bråttom att börja fylla badkaret innan barnet skulle födas och jag fick flytta över till förlossningssalen.

Klockan var 3 på natten och jag började på med lustgas. Jag gick i badkaret då det var fyllt med vatten. Försökte först klara av smärtan med att endast slappna av, men ganska snabbt behövde jag också lustgas vid varje sammandragning. Tyckte att det var så otroligt skönt att sitta i badkaret, det var så avkopplande och jag kände mig harmonisk. Det tog förstås inte bort smärtan, men det lugnade ner mig och min kropp och jag kände hur jag hade kontroll över situationen. Inget skrikande eller panikkänsla. Det kändes helt super! Sammandragningarna blev bara tätare, kraftigare och höll i längre. Efter ett tag kände jag ett otroligt tryck neråt och jag fick komma upp för att kolla läget. Bebisen tryckte ner huvudet med sådan kraft vid varje sammandragning, men min kropp var inte riktigt redo ännu för krystningsskede så jag fick kliva tillbaka i badkaret en stund. 

Efter ett tag kände jag ett ännu kraftigare tryck neråt och det började vara omöjligt att sitta kvar i vattnet. Nu ville jag upp och börja föda!! Barnmorskan kollade läget och mycket riktigt, nu var även min kropp beredd på att få ut bebisen. Barnmorskan hann bara trycka på knappen efter en till barnmorska då den första krystvärken kom. Klockan var då 4.15. Jag krystade med allt vad jag hade. Efter några krystningar förklarade barnmorskan att jag hade mycket kraft, men att jag skulle inte krysta allt vad jag kunde utan lyssna på henne, krysta då det behövdes och hålla tillbaka alltid emellan åt.  Och alltså vilken känsla att föda ett barn med krystvärkar! Med fröken avtog mina sammandragningar då jag skulle börja krysta och jag kämpade att få ut henne i över en halvtimme, krystade då jag orkade, vilket till slut ledde till att jag blev klippt och barnmorskan hjälpte mig att få ut huvudet. Men det var nog något helt annat denna gång. Jag hade så hoppats på att denna gång få föda med krystvärkar och det fick jag verkligen. Vilket samarbete vi hade: jag, min kropp, babyn och barnmorskan. Tycker vi var det bästa teamet och vi jobbade jättebra tillsammans. Kl 4.21, 6 minuter efter att jag börjat krysta,födde jag en pojke, vårt andra barn, 4125 g kärlek. Jag var så lycklig och lättad!

I min förra förlossning hade barnmorskan svårigheter att få ut moderkakan i och med att sammandragningarna avtog helt. Då förlorade jag 1600 ml blod och en trasig moderkaka kom slutligen ut efter en lång tid då barnmorskan tyngt på magen. Det var så smärtsamt. Nu fick jag genast medicin som skulle hjälpa ut moderkakan, bara för säkerhetsskull. Jag kunde relativt lätt krysta ut den kl 4.30 och förlorade allt som allt under hela förlossningen endast 400 ml blod. Inget jämfört med förra gången då jag blev tvungen att få blodtransfusion, dvs. två påsar blod följande dag.

Denna förlossning var helt underbar. Jag har bara tidigare läst om bra förlossningar och hade aldrig kunnat föreställa mig att det faktiskt kan gå så här bra. Jag önskar så att alla skulle få uppleva den förlossning jag hade, men tyvärr är det ju inte så. Visst känns det att föda ett barn över 4 kg utan smärtlindring och värkarna jag hade hemma var riktigt hemska, men överlag tycker jag att hela upplevelsen var endast positiv och jag återhämtade mig genast. Blev några små stygn vid klippet från förra gången, men annars mådde jag prima. Kunde genast sitta, duscha, äta, amma och sköta om vår lilla pojke. Efter att jag fött Alyssa kunde jag inte sitta på två veckor, orkade inte duscha förrän följande dag efter att jag fått blod och B skötte henne själv hela dagen då jag var för svag för att resa mig upp.

Det gick som ni ser väldigt snabbt efter att vi kommit till sjukhuset och nu i efterhand blir man ju så glad att vi åkte in i tid och att han inte föddes hemma eller i bilen på väg till sjukhuset. Tänkte först att min förlossningsberättelse inte blir särskilt lång, men märker nu att jag skrivit värsta romanen. En eloge till de som orkat läsa! Tycker själv att det är väldigt intressant med förlossningsberättelser och ville därför också skriva min egen. Hoppas att jag inte har tråkat ut eller skrämt någon?! Vill istället ge hopp om att det finns förlossningar som verkligen är positiva upplevelser och jag vill så gärna dela med mig om min som jag aldrig kommer att glömma. Dagen då Adrian äntligen ville ut med vilja och kraft!

Söndag och syskonkärlek

Tänk att det redan är söndag och en vecka sedan jag låg på BB med vår nyfödda son. Det känns konstigt på något sätt, veckan har gått väldigt fort medan det ändå känns som en evighet sedan.

Just nu är det knäpptyst i huset och jag njuter av en kaffekopp. Båda barnen sover och jag återhämtar mig. Tycker inte att det är jobbigt med två barn, men man blir nog lite trött av att amma konstant under natten. För ett litet matvrak är han verkligen, vår lilla Adrian.

Älskar verkligen livet som tvåbarnsmamma, även om det än så länge bara gått en vecka och vi förstås fortfarande lever i vår lilla bebisbubbla här hemma. Men för varje dag blir jag mer säker på att detta var verkligen meningen. Hade ju aldrig trott förra hösten att jag inom ett år skulle vara mamma till två barn. Han förgyller våra liv ännu mera och jag är verkligen tacksam och lycklig att det blev så här.

Som sagt är det ju bebisbubbla som gäller för oss just nu, dock en lite annorlunda bubbla nu än förra året i och med att vi har en 1 år och 8 månaders tjej hemma som också behöver sysselsättas och få den stimuli hon behöver från omvärlden. Vardagen för oss just nu är att jag är fastklistrad i soffan med att amma. Men fröken har det ännu inte gått någon nöd på. Hon får vara ute varje dag, varit till butiken många gånger och så har vi haft besök, så jag tror nog hon bara stortrivs nu när även pappan i huset är hemma om dagarna.

Fröken klarar annars också storasysterrollen galant, mycket bättre än vad jag hade tänkt mig. Hon tycker verkligen om sin bror och vill gärna hjälpa till. Lite jobbigt kan det bli om jag är upptagen med att amma då hon vaknar och inte kan hämta henne ur sängen, men inget som inte skulle gå om rätt så kvickt.

Syskonkärlek från första stund.

Adrian har också växt riktigt bra sedan vi kom hem från BB. Hade rådgivningstanten på besök i fredags och nu väger han 4200 g så vi behöver ingen extra kontroll utan kan vänta i två veckor till nästa rådgivningsbesök. Hans födelsevikt var 4125 g och när vi skrevs ut från sjukhuset var den 3920 g så jo, det märks nog att han äter minsann.

Jag är så lättad att amningen annars gått mycket bättre nu än med fröken. I alla fall har det börjat mycket bättre denna gång vad gäller allt. Adrian hittar greppet bra, han orkar äta både länge och ofta, jag har kanske lite mindre ont ( gråter inte längre iaf då jag ammar, hehe), jag har rikligt med mjölk och jag kan sitta och amma utan besvär. Nu får vi bara hoppas att det skall fortsätta att gå bra och att jag kan undvika alla mjölkstockningar jag hade senast. Hujaaa, ryser bara vid tanken.

Men nu blir det att passa på att betala lite räkningar och kolla mailen så länge jag hinner. Skall under veckan försöka knåpa ihop förlossningsberättelsen.

Ha en riktigt skön söndag!

Lillebror och tvåbarnsmamma

Nu är han äntligen här, vår Adrian <3. Han föddes natten till söndagen 7.9 kl 4.21. Han vägde 4125 g och var 49,5 cm lång. Vi mår alla jättebra och fick komma hem igår. Tror jag kommer mest att bombadera er nu med lite bilder på vår andra guldklimp och återkomma senare om livet som tvåbarnsmamma och förlossningsberättelse ( för den som är intresserad) ;). Vill bara säga att jag hade en underbar förlossning när det sen väl satte igång ordentligt, vilket då förstås tog sin tid. Men mera om det senare. Nu skall jag sniffa på min lilla bebis och njuta av livet!

Här har vi nyligen kommit till avdelningen och Adrian är några timmar gammal.

Samma dag.

Stolt storasyster som hälsar på följande dag.

Hemfärd på tisdag.

Mys i soffan i gårkväll.


Ha det så gott så hörs vi!!

40+5 och fotoalbum

40+5 idag, and still going strong!! Men idag känns det nog lite extra tungt att gå runt och bära konstant på magen med lillebror och så vår dryga 10 kilos tös mellan varven. I helg tänker jag föda, får se då vad lilla herremannen själv tycker om det?! :)

Hade rådgivningstid igår, allt ok men låg i kurva som vanligt, som dock godkändes efter en stund av både barnmorska och läkare. Har tid till rådgivningen på nytt imorgon och då bokar vi tid till Kokkola till tisdag, 9.9 dvs. 41+3.

Kommer ihåg med fröken, att då jag hade gått över så hade jag också två rådgivningstider under samma vecka, den sista på fredag och fick en tid till VCS till tisdag. Behövde aldrig använda tiden eftersom det kom igång på lördag och hon föddes på söndag i v 41+3. Tycker bra vi kan köra samma koncept nu i helgen med lillebror, eller vad tycker ni?! ;)

Har ju som sagt försökt hålla mig sysselsatt denna vecka så att tiden skulle gå fort. Har shoppat loss på ett Me and I-party, bakat (sursprise, sursprise) och pysslat med Alyssas fotoalbum. Idag och imorgon kör jag hårt med att städa, kanske det skulle sätta igång något?!

Ha det så bra gott folk, vi hörs!!

Ny vecka och ny månad

Nu har jag och fröken prupp kickat igång en ny dag, ny vecka, ny månad och kanske officiellt också en ny årstid. Känns riktigt bra det här, och förhoppnings är det också veckan då lillebror föds. I alla fall är det månaden, så det blir ju nog ett septemberbarn. Häftigt! Känner mig riktigt förhoppningsfull och glad idag. Snart, SNART!! <3

Denna vecka har jag bokat in lite program för att få tiden att gå snabbare. Nu på förmiddagen hade vi besök av Nora och Felicia, ikväll kommer mamma hit och vi skall tillsammans koka äppelmos och äppelsaft. Ja, vi har fortfarande äppel i överflöd. Imorgon skall jag och fröken på ett Me and I-party och på onsdag har vi rådgivning och så får vi besök av Emma och Meya på kvällen. Blir nog bra det här! :)

Hade också en riktigt fin familjehelg med mysig frukost. Jag bara älskar helgfrukost och vill gärna lyxa till det lite.

B blev glad då han för en gångs skulle fick bacon och ägg, vilket vi i vanliga fall aldrig köper. Jag bakade också en riktigt smarrig smulpaj med äppelmos och äpplen, samt äppelmuffins med kanel och mandelmassa. Jag tror nog vi rullar alla tre snart, eller kanske fyra om man tänker på bebin i magen som också får ta del av allt det goda.

I går hade vi rätt så lite att göra, men det var en fin höstdag så vi var ute vid olika lekparker och fröken kunde leka och busa så mycket hon ville.

Tycker det är riktigt mysigt med hösten. I fredags klickade jag hem lite höst- och träningskläder åt mig själv samt några inredningsdetaljer från H&M Home. Vill ju förnya både mig själv och hemmet nu i och med ny årstid. Idag är det måndag och det betyder förstås Idol på tv4 och tända ljus.

Hoppas er vecka har börjat bra och att ni är taggade för en ny månad?!

Sköt om er!