PANIKEN och om att få ett syskon

Då jag plussade på stickan den där dagen före julafton för över ett år sedan...ja, då var det en första tanke som kom upp i mitt huvud: Hur gammal kommer Alyssa att vara då syskonet föds? Hur många månader kommer det egentligen att vara mellan dem?? Jag räknade snabbt i mitt icke-matematiska huvud att babyn kommer troligtvis att födas i slutet av sommaren, vilket betyder i sin tur att Alyssa är ENDAST ett år och sju månader vid det laget. Jag kände hur PANIKEN sakta kom smygande samtidigt som chocken fanns kvar.

När vi sedan kom ut med graviditeten så kan jag nästan lova att 95 % av allas reaktioner var: Oj, det blir ganska nära mellan dem...men tänk vilken nytta de kommer att ha av varandra sedan då de leker!

Jag blev så van att höra det här att jag bara nickade, log och låtsades hålla med alla gånger. Jag märkte också efter ett tag, att jag själv började dra samma ramsa. " Jo, jag vet de kommer att vara nära varandra gällande åldern men tror nog att de kommer att ha nytta av varandra när de är så jämngamla. 

Trodde jag på det här själv: NEJ! PANIKEN fanns kvar. Kan man liksom få barn så här nära varandra? Hur klarar folk av det? Jo, säkerligen kommer dom ha nytta av varandra om sisådär fem år när dom kanske leker någon gång, när dom inte försöker ha ihjäl varandra. Jag hade redan en bebis, nu skulle jag få en till inom snar framtid. PANIKEN fanns kvar. 

Nu har det gått 7,5 månader sedan lillebror föddes. Vår andra bebis myste i magen ända till september och Alyssa hann nästan bli ett år och åtta månader. 

Med facit i hand kan jag säga att det har varit tunga 7,5 månader, både fysiskt och psykiskt. Jag har burit två barn på samma gång, inte bara en gång utan ett antal gånger. Det har vuxit ut några par händer till och min famn har blivit bredare för att kunna ta emot två små rumpor. 

Jag har också hört två barn gråta så högt de bara kan på samma gång, inte bara en gång utan ett antal gånger. Jag har gråtit själv och känt mig så oändligt otillräcklig. Men jag har också skrattat och känt en lycka jag aldrig trott mig känna. En kärlek jag aldrig kunnat föreställa mig. Men framför allt har vi alla överlevt. Jag behöver ingen medalj. Jag är ingen hjälte. Jag är en mamma. Jag är lättad. PANIKEN är borta. 

Nu till det som jag ville komma fram till i detta emotionella och aningen flummiga inlägg. Har dessa två barn nytta av varandra när de kom så här tätt?? Jag låter bilderna visa er. Här är min tvååring och min sjumånaders baby. 

Jag medger, 95 % hade rätt. Syskonkärleken är oändlig och har ingen åldersgräns.

Tack och godnatt! <3

Handla och gymmet

Fröken tog här en dag sina leksaksnycklar och sin docka och gick till dörren.

A: Hejdå mamma!

Jag: Vart ska du?

A: Handla mat och gymme.

Jag: Jahaa, okej, hejdå!

Jahapp, hur skall jag tolka det här nu då?! Note to myself: Gör något annat än handla mat och träna. Vår lillgamla tjej snappar upp allt.

Imorgon skall vi minsann göra något annat, vi skall på vårmarknad som ordnas i stan. Himmelriket för en liten ballongfantast och en lakrits älskande mamma.

Ha det gott!

Turturduvor och lekträffar

                 

Idag har mina barn fått dubbeldejta. Adrian och den här sötnosen är så jämngamla som det bara går, det skiljer nämligen bara en dag mellan dessa två turturduvor. BB-kompisar också förstås. 

En suddig kärleksbild. Kameran (läs fotografen) vill inte alltid hänga med i svängarna.

    Mellan det lite äldre kärleksparet är det nästan två månader, men rätt så jämngamla de också. 

Jag uppskattar mycket att träffa andra mammor med barn i samma ålder.  Barnen får leka av sig lite och vi mammor får prata av oss. Helt perfekt! Och när jag och Emma träffas, då blir det inte bara snack om bajsblöjor, utan vi pratar om allt mellan himmel och jord. En riktigt fin dag som gav mig en energikick. Imorgon blir det på nytt en lekträff hos oss med en annan fin mamma och hennes sötis. Rolig vecka det här med mycket kaffe och bulla! ;)

Men nu soffan och lite serier. Ha en fin fortsatt lill-lördag!

Svettig lillebror och klädproblemet

Nu när vi går mot varmare tider har jag stött på ett problem. Samma problem som jag hade för exakt två år sedan. Nämligen att klä på mitt eget barn som skall sova ute i vagn. Man tycker ju att jag borde som tvåbarnsmamma veta hur jag ska klä honom för att han varken skall ha för varmt eller kallt...men nej, känns väldigt osäkert det här med påklädning mellan årstiderna.

Den här veckan har det ju varit rätt så kallt och då är fleeceoverallen riktigt bra med bara bodyn och byxorna under. Men i helgen visade ju mätaren tretton grader i skuggan. Redan på fredag var fleeceoverallen alldeles för varm även om det var lite kallare då. Killen var svettig och sov dåligt alla tre gånger ute. Så på lördagmorgon fick jag verkligen ta mig en funderare på hur jag ska klä honom. Då fick det bli body, byxor, strumpor, underhalaren från mammalådan jag fick då jag väntade Alyssa, en mjuk huppari på halaren, tunn mössa och halsduk, yllestrumpor och vantar. Han har också sovpåsen från mammalådan. Den här gången lyckades jag helt bra, pojken var lagom varm och sov ordentliga sovturer hela dagen, vilket gynnade alla.

Men snart kommer väl följande värmebölja som säkerligen blir ännu varmare. Hur mycket skall man våga ta av honom?! Hur klär ni era babysar/barn som sover ute?

Regn och roliga dagar

Hello regniga måndag! Den nya veckan har börjat i en mera positiv anda än föregående vecka. Eller rättare sagt så svängde humöret till det bättre redan på fredag och sedan dess har det varit frid och fröjd i stugan igen. Skönt! Visst är det mänskligt att få vara på dåligt humör och ha sina dåliga dagar. Det har alla, både stora och små. Men när det håller på i flera dagar, man både vaknar och lägger sig nedstämd hur man än försöker tänka positivt, samtidigt som man har ingen ork eller motivation att göra någonting överhuvudtaget. Det är då det börjar bli tungt. Tyckte det också var väldigt störande när jag inte kände igen mig själv. Men det om det. Som sagt det var övergående.

Helgen gick riktigt bra. Tränade, åt god mat, hälsade på hos folk och simmade. En riktigt lyckad helg med andra ord. Har dock haft lite oroliga nätter på sistone på grund av båda barnen. Adrian har ju sina tänder som bråkar lite nu som då och Alyssa har också gråtit till vilket jag tror kanske beror på drömmar eller växtvärk. Har ju inte direkt ett bra sömnlager från förr, så vissa stunder märker jag nog att jag är mera än zombie än mamma.

Nu i veckan har vi rätt så mycket på gång. Ska få trevligt besök så det ser vi framemot. Märkte i fredags då jag skulle blogga att det inte gick att överföra bilder från telefonen till datorn. Det verkar vara något fel på min telefon eftersom det går hur bra som helst med B´s telefon. Det står att USB-enheten inte känns igen. Vi skall försöka ta kontakt med någon som kanske vet vad det handlar om. Har ni haft något liknande? Jättetråkigt att inte kunna få in bilder i bloggen just nu. Hoppas det snart fixar sig så att jag kan blogga om de kommande roligheterna!

Ha en fin start på den nya veckan!

  

Liten slaktare och dåliga dagar

Känslan av att komma från köket efter att ha värmt lillebror mat och mötas av denna syn vid matbordet. Första tanken är ju kanske vem eller vad hon slaktat?!

Nu var det ju som tur bara spagetti och körsbärstomater som var offret. Och som tur har vi en glasfibertapet bakom bordet, så det gick lätt att torka bort. 

Idag är det torsdag och jag försöker komma igång med dagen. Men det vill inte riktigt. Överlag har den här veckan inte varit någon höjdare. Har varit nedstämd ända sedan påskhelgen tog slut och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig så här. Jag som brukar ha relativt långt tålamod och lugna nerver, går runt och snäser åt allt och alla. Det känns jättejobbigt att behöva känna så här. Jag brukar oftast vara på bra humör och känna glädje för även små saker i vardagen. Men just nu känns det som om jag inte har någon ork alls. Suck! Samtidigt känner jag enorma samvetskval. Vad har jag liksom att klaga över. Två underbara, friska barn som jag älskar mer än livet själv. Hoppas det vänder snart till det normala!

Förlåt för ett riktigt tråkigt inlägg, men just nu är det allt annat än rosa moln, tyvärr!

Hoppas i alla fall att ni har en bättre vecka på gång! Och för att försöka se det positiva så är det ju snart helg igen.

Sköt om er!

Påskhäxor och påskharar

Alltså vilken påskhelg vi haft! Helt underbar och den bästa på många år, måste jag säga! Har haft lite paus från bloggen nu under påskdagarna, men nu är vardagen här igen, och jag försöker sakta men säkert ta itu med alla måsten. Lite tungt var det nog imorse då B skulle till jobbet igen. Tycker nog att påskledigheten skulle ha kunnat fortsätta ännu denna vecka, men så är livet. Vardagen varvas med festligheter och helger.

Här kommer då lite stunder jag hann fotografera mellan varven. För det var inte direkt någon lugn påskhelg vi hade, hade massor med program hela tiden. Men jag njöt av varje stund!

Vi pysslade lite och gjorde påskbrev som fröken fick dela ut.

På skärtorsdag påskpyntade vi det sista. Tog fram alla kycklingar, planterade blommor ute och fixade till lite påskfint på trappan. 

På långfredag storstädade jag hela hemmet och körde ett killer-benpass med B på gymmet. 

Det var lite svårt att få bra bilder då solen lyste in, men jag var nöjd med det lilla påskpyntet vi hade. Det kändes som om våren flyttat in till vårt hem. 

Följande dag var det ju dags då för vår söta påskhäxa och påskhare. Påskharen var inte lika samarbetsvillig som häxan att måla sig, så jag fick måla klart honom då han sov lite senare i vagnen. Här är vi på väg till mammas där den lilla påskhäxan hade övernattat. 

På kvällen hade jag tjejkväll hos oss och B och barnen lämnade kvar hos mamma. Vi övernattade där hela Björnligan. 

Så roligt det var att träffa alla fina vänner och kvällen avrundades också med några timmar ute på en av stadens krogar. Det var verkligen inte igår, kan jag meddela. Men  jag kunde samla krafter för att orka med vardagen igen och kunde koppla av ordentligt en kväll utan att behöva tänka på kvällsgröt eller nattning. Så värdefulla vänner man har!

På söndagen vaknade vi till ett härligt och soligt väder. Det blev lek ute och spännande äggjakt. 

Som sagt en riktigt underbar påsk och jag var omringad av fina människor hela tiden. Och det bästa var att se hur Alyssa också hade så roligt och man såg hur lycklig hon var. Det här lever vi länge på!

Idag är det tisdag och det betyder att jag måste planera dagen in minsta detalj för att få allt att gå ihop. B har lång dag och jag har barnen själv ända till kl 18.30 då han kommer hem och jag far iväg på mitt träningspass som börjar kl 19. Så det gäller att ha mat och kläder inom räckhåll. Började dagen ute i solskenet då Adrian sov sitt första pass, nu sover båda eftermiddagsvilan samtidigt och sen blir det ännu en sväng ut då han sover sitt sista sovpass från kl 18-19. Och vilket härligt väder vi har idag!

Hoppas ni kommit bra igång med vardagen igen och har en solig tisdag ni också!