Stolt mamma och CTG-kurvan

Stolt mamma här, Hej!! Måste bara få berätta om vår lilla fröken som lär sig något nytt hela tiden och gör mig till världens stoltaste mamma <3. För ni vet, vår vardag är inte alltid lätt och det kommer motgångar lite titt som tätt. Men det är dessa stunder, dessa små guldkorn, som gör att man även överlever de dagar man är snäppet från ett mindre nervsammanbrott, speciellt nu då vår fröken nått en tid i sitt liv som vi vill kalla TROTSÅLDER. Den är ännu mild, och jag hoppas innerligt att det lämnar så, och jag försöker handskas med vår trotsiga dotter så gott det går.

Men i alla fall, idag har det rullat på mycket bra. Har haft en glad tjej hela förmiddagen. Hade värmt makaronilåda åt henne till lunch, vilket hon tidigare aldrig tyckt om, men idag åt hon med stor aptit en hel tallrik. Hon blev både matad och åt själv duktigt med sked. Hon smackade och det var "nam nam" och när tallriken var uppäten ville hon ha "meeja". Söta unge!! Efter lunchen fick hon leka en liten stund innan sovdags och då kommer hon fram till mig och säger "kacka". Haha, och mycket riktigt hade hon lämnat ett stinkande lass åt mig blöjan. Hon är bara för underbar och så himla duktig. Ibland blir jag bara så överrumplad hur fort tiden egentligen går och hur jag ibland ännu ser på henne som min lilla bebis, även om hon verkligen inte är något spädbarn längre, utan ett litet barn som hela tiden växer och utvecklas.

På tal om sämre dagar och motgångar, så hade vi en sådan igår i och med ett jobbigt rådgivningsbesök. Denna gång hade jag inget protein i urinen, skönt! Men tyvärr hade lillkrabaten för låga hjärtljud så jag blev vidare skickad till sjukhuset för en CTG-kurva. En halvtimme och en sammadragning senare kunde barnmorskan dock konstatera att allt såg normalt ut och att lillkrabatens hjärta slog som det skulle.

Rådgivningen har order om att skicka vidare ifall hjärtljuden går under 110, lillkrabaten hade som lägst 108. Jag är glad över att sådant tas på allvar och att man kontrollerar vidare, men det var väldigt tungt och jobbigt som gravid mamma att inte veta om allt är okej med den lilla eller inte. En tår mer eller mindre föll på mina kinder, överkänslig som jag är just nu. Men jag är tacksam än en gång att allt slutligen visade sig vara okej, även om vi inte vet varför han hade så låga hjärtljud där ett tag. Jag är också tacksam att jag har en mamma som hjälper oss så mycket hon bara orkar och hinner. Och igår vet jag inte om jag skulle ha överlevt dagen utan henne.

Viktigt är nu att jag följer med babyns rörelser för att kunna urskilja eventuella förändringar. Men jag anser nog att vi har en riktig vilding i magen, som har sina jumpapass flera gånger om dagen, så länge det håller i borde jag inte vara orolig.

Imorgon fredag, sååå skönt och jag längtar nu redan!


Ha en bra torsdag alla!