En ny värld och sommardag

Märkte nu när jag loggade in här att en vecka rusat förbi med rekordfart. Det har varit mycket på gång sedan jag sist tjattrade på om husfebern. Och mycket har också hänt, speciellt en stor sak har förändrats i vår familj. Det berör oss alla, men kanske främst mig och yngsta avkomman. Han har nämligen börjat dricka ersättning ur flaska. Äntligen och jag svävade på moln hela den dagen då det för första gången hände. 

Har försökt få honom att dricka ersättning länge, men han har bara spottat. Det har varit helt omöjligt, så för några månader sedan började jag blanda med Tutteli i hans mat två gånger om dagen. Har också försökt ge honom ersättning i pipmugg under måltiderna utan framgång. Så i fredags fick jag plötsligt riktigt ont när jag ammade. Det blev bara värre hela tiden och natten till lördag grät jag när jag ammade. På morgonen brukar jag vanligtvis amma före han sover första vilan, men i lördags klarade jag inte av det. Jag har sår på mina nipples som jag antar att kommer från att tänderna skavar i, troligtvis har framtänderna där uppe växt sig så stora och skadar på nåt vis. Försökte med salva, men det hjälpte inte. Så jag tog till flaskan ( tuttflaskan då förstås ;)), det var mitt enda val. Och vad tror ni pojken gör när han ser flaskan? Jo, han tar i den själv med händerna och dricker 1, 5 dl på några minuter. Vill ha mera. Alltså helt otroligt! Helt plötsligt. Och nu dricker han varje gång en hel burk med 2,5 dl. 

Det kändes så skönt, en sån lättnad. Efter att ha ammat nu i nästan tio månader känner jag mig så redo att sluta. Så nu har jag börjat trappa ner. Ger både bröst och flaska eftersom jag behöver tömma nu som då mina sprängfyllda bröst. Gråter en skvätt varje gång, men vet att det snart är över. Så fort min kropp börjar förstå att minska på mjölkproduktionen så ska mina boobs få vila. Åh, vad de ska få vila! Ja, jag är så redo och nu tror jag att gossen är det också när han så gärna dricker ur flaska. Jag tyckte åt B igår på eftermiddagen då jag ännu var i extas, att en helt ny värld öppnar sig för oss. Kanske inte helt, men det känns nog som om vi övergår till något nytt just nu.  

Missförstå mig inte. Trots att jag känner mig klar med ammande och vill sluta, är jag också tacksam för att min kropp velat samarbeta så här länge. Den har producerat tillräckligt med mjölk åt ett litet barn i tio månader och det kan jag tycka är ganska häftigt. Men nu som sagt är det nog dags, det tycker nog både jag och lillebror.

Som jag nämnde så rusade veckan snabbt förbi, Vi hälsade på Emma och Meya. 

Och hade skoj med Meyas kossa.

Vi har ätit gott men också tränat mycket under veckan. Bland annat på lördag deltog jag och mamma i en mamma-dotter träning vid gymmet. Riktigt skoj var det! Och jag tror vi fick min mor mer motiverad att fortsätta träna på egen hand.

Idag har vi njutit av en underbar sommardag, med både sol och värme. Inte en dag för tidigt, och jag hoppas så att sommaren är här nu för att stanna!

Imorgon tar vi nya tag igen med måndag och ny vecka. Ha det gott!

Husfeber och att hitta hem

I ett tidigare inlägg nämnde jag hur det ligger till med babyfebern i detta hem. INGEN babyfeber, nej! Men en feber minsann och kanske i det lite dyrare laget. HUSFEBER! Det började med att jag traskade på med vagnen i mina gamla hoods där jag är uppvuxen, det vill säga ungefär en kilometer från vårt nuvarande hem. Ett bostadsområde med lite äldre mysiga hus och underbara gröna gårdar. Det var då som det slog mig, som en blixt från ovan. Kanske det inte skulle vara så dumt med ett egnahemshus i alla fall?!

Ni som känner mig från tidigare eller följt med bloggen en lite längre tid vet att vi har bott i egnahemshus. Ja, ett underbart splitternytt hus som vi byggde alldeles från grunden, men som vi senare tyvärr sålde. Jag älskade vårt hus och skulle utan tvekan ha flyttat huset om det varit möjligt.

De som känner mig långt LÅNGT tillbaka, ända från barn, vet att jag är uppvuxen i ett 70-tals hus byggt av min farmor som mina föräldrar senare köpte. Det hus som min far fortfarande bor i. Ärligt sagt så gillade jag aldrig vårt hus under uppväxten. Det var gammalt och fult enligt tonåriga mig. Det var då som intresset för nytt och stilrent nådde mig och när vi sedan valde att börja bygga visste jag precis hur jag ville ha det. VITT, öppna och stora ytor, stilrent, modernt och ännu mera VITT. Det var med sorg jag lämnade det vita huset och försökte förgäves omvandla 80-tals lägenheten till något liknande. 

Lika blev det ju aldrig men nu efter två år, för jo, det blir nu exakt två år sedan vi flyttade, så tycker jag att vi bor helt hyfsat. Vi har en liten söt gård som vi orkar ta hand om och vi har renoverat med blod, svett och tårar. Och om det är så att vi väljer att bo här ännu ett tag så blir det nog mera blod, svett och tårar. Men det är något inom mig som säger att det här är ännu inte heller vårt hem där vi ser barnen växa upp eller dit barnbarnen kommer och hälsar på. Det är fortfarande något som fattas. 

Tidigare var det vår familj. Vi flyttade och nu har vi dem nära. Jag antar att det är ett hus jag söker efter. Det häftiga är att jag med åren och flytten också ändrat smak. Tidigare har jag absolut inte ens övervägt att köpa ett äldre hus. Men nu plötsligt när jag gick där med min vagn på de gator jag vandrat på under alla dessa år som barn, så kände jag mig plötsligt hemma. Och det gott folk, är nog ett tag sedan sist. Kanske vi inte behöver ha ett det sprillans nytt så länge det känns hemma. Det är ju vi som gör hemmet till ett hem.

Köpa hus just nu är absolut inte i våra tankar. Inte just, inte med hemvårdsstöd. Men kanske en vacker dag och då tillfället är rätt. Kanske vi också då hittar hem?! Jag kan bara hoppas.

Midsommar och jordgubbar

Hade en riktigt trevlig midsommarafton igår. Fixade till mig lite på eftermiddagen medan barnen sov och sedan bar det av till några vänner.

Där spelades det både fotboll och Kubb. Helt okej väder, tyckte vi. Kunde ha regnat och varit mycket kallare, så vi var nöjda.

Adrian var förstås nyfiken på allt nytt. Speciellt saltpinnarna som Alyssa tryckte i sig så mycket hon bara hann.

Alyssa bjöd upp till midsommardans.

Och så blev det lite akrobatik också under kvällen.

Värdinnan hade bakat en god kaka till efterrätt som jag hann knappt fotografera innan den var uppäten.

Idag på förmiddagen har jag varit på promenad med en barndomsvän som var hem-hemma nu under helgen. Snart skall vi åka iväg och hälsa på min mormor. Skall ta med lite jordgubbar till kaffet.

Hoppas ni har en fin midsommarhelg på gång med nära och kära! Nu verkar solen också titta fram så bättre skulle det inte kunna vara. Ha det gott!

Traktor Alban och trädgårdsmästaren

Här hos oss är det fortfarande väldigt grinigt och imorse hittade jag orsaken. Tandsprickning IGEN, den åttonde tanden är på väg. Skönt att veta vad den oroliga sömnen och gnälligheten beror på, för nu vet vi ju att det är övergående bara tanden spricker fram. Förutom tandsprickning har vi haft Jessica och Wilda på besök och så har jag äntligen köpt sommarblommor till vår gård. Lillasyster fick vara barnvakt åt Traktor Alban medan vi andra shoppade loss bland blommorna vid Sunds.

Idag har jag ock fröken planterat i regnvädret.

Det blev rosa och vitt i år. Alyssa hon vattnade...

och vattnade...

och vattnade ännu lite till trots att det regnade. 

Imorgon är det midsommarafton och vi skall grilla med några vänner. Måste ännu ikväll efter några grejer som jag glömde igår under veckohandlandet.

Önskar er en riktigt fin midsommar!

Sommarfötter och inga rosa moln

Så var den helgen nästan slut. Men den här gången är jag ärligt sagt riktigt lättad att det nu är söndagkväll, för vi har inte direkt haft någon bra helg. Ett enda gnällande från lillebror som annars är solstråle nummer ett. Så vad det kan bero på skulle jag allt vilja veta. Tänder igen, kanske??! Hoppas nästan lite det, för man vill ju veta vad det är när vi annars inte har det så här. Hoppas bara att det inte är öronen. Och när man hamnar att höra på en massa gnäll precis hela tiden kombinerat med sömnbrist och en famnbaby så går man ju och snäser lite själv också. Men ny dag och ny vecka imorgon och då hoppas vi att alla är glada och nöjda igen.

Eftersom vår helg var allt annat än rosa moln så kompenserade vi det med ett rosa nagellack. En riktig karamellfärg av essie.

Sedan bar det av till mammas. På vägen dit pekade min lilla blomsterflicka ut vilka blmmor hon ville ha från vägrenen. 

Ingen sommarvärme då ännu, tyvärr. Men blå himmel, sol och grönska var det minsann. 

Och törsten slog till så mommo fick börja duka fram.

Annars har vi mest varit hemma och ikväll hade vi sista gången syskonsimning så nu får vi hoppas att vi snart får simma ute också. Tänk att det är midsommar redan nu inkommande vecka. Har ni några planer? För en gångs skull har vi faktiskt planerat in nåt, men mera om det senare.

Hoppas ni haft en bra helg och har en riktigt skön söndagkväll! Här skall det chillas nu när tystnaden äntligen lagt sig. 

Trotsande gårdag och tacksamhet

Dagarna rusar iväg som vanligt och jag tycker att tiden går väldigt snabbt just nu. Snart har vi halva juni redan bakom oss. Mycket program på agendan just nu. Igår var vi och hälsade på hos Martina och söta Thindra. Ett sånt fint hem de har! Ibland kan jag tycka att vårt hem är lite för stilrent då jag kommer till liknande hem som Martinas, där det är så mysigt och hemtrevligt. Små, men dock genomtänkta inredningsdetaljer kan göra så mycket. 

Adrian var sitt vanliga glada jag.

Fröken ville däremot visa sin trotsiga sida just den dagen. Jag har faktiskt varit lite förvånad över hur lite hon trotsat hittills. Hade nog förväntat mig mer vid det här laget, men vi har väl många trotsperioder framför oss ännu?! Och ja, gårdagen var nog lite känslosam, speciellt senare i butiken då jag och hon var och veckohandlade. Huh, några gråa hårstrån fick jag nog efter den episoden och måste säga att jag skämdes också lite där ett tag när det var som värst. Ville helst gömma mig under fruktdisken då jag inbillade mig att varenda mänska i butiken hörde oss och tänkte att jag måste nog vara världens sämsta förälder. Egentligen tror jag inte att det var så många som lade märkte till oss, men just då kändes det nog som om vi var iakttagna av varje kotte.

Det här var nog annars favoritleksaken hos Thindras, tyckte nog både lilla och stora A.

Och så det bästa...maten ;). Nånej, skämt åsido. Men vardagslyx för mig är nog verkligen att få sätta sig vid färdigt dukat bord med god mat. Och det fick vi, både jag och fröken. Och efter att ha ätit makaronilåda i typ fyra dagar så passade ris ypperligt. Så himla gott! 

Alyssa tömde sin tallrik också snabbt.

När vi kom hem frågade jag henne om hon haft roligt. Det hade hon, och jag citerar henne ordagrant " vill nog fara en annan gång igen".  Hon kan nog vara riktigt gullig vår lilla fröken, även om hon har liten trotsperiod på gång just nu. Kanske det är 2,5 års trotsen?! Och ikväll före läggdags har hon kompenserat sina små utbrott med att duktigt städa upp efter sig och sedan kramat mig då hon såg hur glad jag blev. Så nåt bra har jag väl åstadkommit som förälder, även om jag ibland känner mig riktigt misslyckad och vilse i föräldraskapet.

Kom idag också att tänka på hur många fina människor jag har runtomkring mig som får mig att må bra. Det är jag väldigt glad och tacksam över och hoppas att jag också kan ge något tillbaka ibland.

Ha en fin torsdagkväll gott folk och omringa er med mänskor ni tycker om, det är ni värda!! 

Busiga lillebror och älskade unge

I söndags hade det gått nio månader sedan denna kille såg dagsljus för första gången. Han som var så menad att komma till vår lilla familj. 

Det här är då lillebror som älskar att busa, och då menar jag verkligen att han ÄLSKAR det. Och ännu bättre blir det om storasyster är med på noterna. Men som sagt, busigare unge får man leta efter.

Nästan alltid glad och har ett fotogenetiskt ansikte. Tar jag fram kameran så drar han upp mungiporna så långt det bara går.

Han tar upp sig för att stå, kryper och ålar om vartannat. Att vinka har han lärt sig nu nyligen och vinkar åt alla, speciellt om någon sätter på sig jackan och går mot dörren. Behöver väl knappast nämna att han är kvick som bara den, tror nog de flesta har det på klart redan. Han vet vem mamma, pappa, Alyssa och kissi är. Och frågar man var lampan är så pekar han på den. 

Kommer ihåg hur läkaren sa på efterkontrollen att jag kommer nog att ha babyfeber då han är åtta månader och vill ha flera barn då. Ibland undrar jag om hon skämtade eller menade allvar?! Babyfeber?? Nenå, jag har ju redan bebisar att ta hand om och de räcker mycket väl till just nu. Så nej, babyfabriken är nog stängd för tillfället. Som jag nämnde tidigare har vi nu också börjat sälja bort allt som bara går gällande babykläder och prylar. Har nu i främsta hand erbjudit åt vänner och bekanta, men kommer nog snart att försöka sälja på loppis det som finns kvar. Vi har inte tillräckligt med förvaringsutrymme så därför säljer vi redan nu. Så om ni är i behov av något som vi kanske har så är det bara att hojta till, för här när närmar vi oss ett-årsdagen med storm steg;). 

Draken och köket

Igårkväll var vi till mammas för att äta lite grillat. Är ju inte direkt något sommarväder ännu, men att grilla går ju alltid.

Och så kan man ju låtsas att det är varmt och klä sig i shorts som B. Han måste nog vara den varmblodigaste jag vet. Själv hade jag en vindtät dräkt med fleece under.

Adrian fick testgunga mommos gunga. Skoj, tyckte han som vinkar numera åt allt och alla.

Fröken underhöll sig själv med att skapa fina konstverk på mommos infart.

Senare på kvällen åkte jag iväg för att hämta ett leksakskök jag köpt på facebook-loppis. När jag kom tillbaka var det väldigt lugna barn som satt för en gångsskull riktigt stilla på golvet. Orsaken till det var ju förstås Bolibompadraken. Ingen får mina barn så lugna som denna gröna figur.

Idag har vi då tagit köket i bruk. Ett dilemma är förstås var vi skall börja ha det. Mest praktiskt är ju att ha det än så länge på nedervåningen eftersom vi tillbringar mest tid där. Men sen igen tycker jag att vi skulle kunna ha det i Adrians rum eftersom hans rum är rätt så stort och tomt, bara vi får sålt alla babykläder och andra tillbehör som tar upp halva rummet.

Men guuud, vilka strider ungarna haft idag på grund av det här köket. Hmmm...får nog jobba på det här med att samarbeta som kockar.

Men annars hade vi en väldigt lycklig tjej som älskar sitt nya, fina kök!

Ha en bra tisdag allesammans!