onsdag 14 maj 2014

Vår prinsessa och cyklist

Jag tycker det sker mycket i vår lilla pinsessas utveckling just nu. Hon förvandlas allt mer från den lilla bebis hon varit till ett litet barn med egna åsikter och egen personlighet. Hon utvecklas också fysiskt, både vad gäller utseendet och vikten på vågen. Men så äter hon ju jätteduktigt också. Hon sover numera hela nätter utan modersmjölksersättning, vilket är så otroligt skönt. Hoppas jag inte jinxar våra nätter nu med att skriva ut det här på bloggen ;). Ibland kan hon förstås gnälla till på grund av tandvärk, benvärk eller drömmar. Men för det mesta har vi lugna nätter och jag njuter av det så länge det varar, för snart blir det väl andra bullar igen i och med bullen i ugnen. Nu när hon inte dricker ersättning längre på nätterna har också den vanliga komjölken börjat smaka bättre och hon dricker riktigt bra mjölk till maten.

Jag har också märkt att hon har börjat bli intresserad av att klä på sig själv och då också välja ut kläder från byrån. Än så länge är det nog jag som bestämmer dagens outfit, och hoppas också att det förblir så länge till utan värre gräl. Men när vi är hemma får hon ju gärna " klä ut sig" i det hon hittar. Härom veckan var det prinsessa som gällde.

Hann tyvärr inte fotografera då hon kombinerade prinsesskjolen med tomteluva, men jag lovar att det var en vacker syn.

Vi har också köpt en cykelstol åt henne så nu kan jag och hon ta oss fram lite snabbare än snigelfarten med vagn.


Hon blev jätteivrig på både att prova cykelhjälmen och stolen. Här får förstås pupukaninen också pröva sitta.

Imorse hade vi tid till rådgivningen. Jag och fröken prupp cyklade dit trots en otroligt kall och hård vind. Inget sommarväder än så länge, men snart lär det ju bli varmare. I alla fall var det tungt och kallt att cykla, men eftersom vi har bara en bil  och det skulle ha tagit mig halva dagen att gå dit så fick det bli cykeln. Vi överlevde resan och allt var bra med mig och lillkrabaten. Jättebra blodtryck, vilket jag var mycket förvånad över, efter vår cykelresa och aningen stressiga morgon. Fina hjärtljud hördes också. Om en månad på nytt igen.
Fröken prupp pekar vartåt vi skall cykla, innan jag hann sätta på henne varma vinterhandskar, vilket verkligen behövdes idag.

Igår hade vi en lugn och stressfri dag. Myste framför barnkanalen en stund och drack kaffe. Efter det blev det en kort promenad och på kvällen hade jag sista gången vattengymnastik. Synd, skulle gärna fortsätta, men det får bli egna simhallsbesök nu tills dom stänger vid midsommar.

Diskmaskinen snurrar och snart även tvättmaskinen. Skall också börja förbereda kvällens middag, ärtsoppa med plättar till efterrätt, trots att det först imorgon är torsdag och ärtsoppsdag.

Ha det bra och sköt om er!



2 kommentarer:

  1. Måste bara hålla med gällande utvecklingen! Från att den fysiska utvecklingen varit i fokus så är det mycket som händer i fråga om den psykiska just nu... Och det är ju så underbart att se hur deras personligheter utvecklas, hur talet befästs, och inte minst följa med hur målinriktade deras aktiviteter är! Här hemma har vi en företagsam liten människa som sällskap men när det inte går som hon tänkt sig så hörs det ;) Och helst lägger hon sig raklång och bankar huvudet i golvet, hehe!

    Vi är också i startgroparna med det här att börja cykla... Men jag behöver inte bara cykelstol åt liten skrutt, utan också en ny cykel + cykelhjälm åt mig och liten skrutt... Det blir ingen billig historia så därför har det dragit ut på tiden, men snart så! Hoppas bara det är värt pengarna..? Jag menar, jag gillar ju att cykla med det finns ju inga garantier att A gör det... Vad tycker Alyssa om att åka?

    Söt hon är förresten på alla bilder! Hon ser ut att njuta av livet samtidigt som hon verkar veta vad hon vill ;)

    Nu ska jag läsa nästa inlägg...
    Fredag imorgon, ha en skön sådan!
    Kram, Paula

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, är det underbart att se hur de går framåt i utvecklingen. En liten person med väldigt stark personlighet växer fram lite hela tiden ;). Här bankas det inga huvuden (ännu i alla fall), men det hörs nog på långan väg :). Och jo, hon vet nog oftast vad det är hon vill.

      När vi provade första gången att cykla med henne så var hon lite på sin vakt och började gråta när det gick för fort. Men efter det har det inte varit några problem och både jag och hon gillar att susa fram med lite högre fart än min vanliga snigelfart. Så nu är det bara skoj, så länge vädret är bra så att säga. Och så är det ju tacksamt när vi bara har en bil. Jag kan nog varmt rekommendera, men det blir ju nog kanske en lite större peng för er att betala då ni behöver köpa all utrustning. Jag hade cykel från förr, som tur.

      Önskar er ett riktigt fint veckoslut!

      Radera