Den evighetslånga Morsdagen och INGEN sovmorgon

Klockan är 7.45 och vi sitter vid köksbordet och gör morsdagskort. Vi har varit uppe redan ett bra tag och jag börjar lite komma över hur sur jag var när jag inte fick min efterlängtade sovmorgon.

Morgonen fortsätter. Jag får kaffe och frukost serverat, paket och ett hemlagat kort. Frökens egen kreation enligt B.

Jag förbereder mammas gåva och skriver på hennes kort.

Vi äter lunch, barnen sover eftermiddagsvilan och jag fixar mig. Barnen vaknar, vi klär på oss och tar den traditionella morsdagsbilden. Jag undviker att titta rakt i kameran eftersom jag lade märke till de mörka ringarna under ögonen då jag sminkade mig.

Innan vi åker iväg försöker jag ännu ta någon bild eftersom jag nu för en gångs skull är lite uppstädad. Märker i spegeln att sophinken står på köksbänken och att fröken redan är på väg ut genom dörren färdigt påklädd. Jag skiter i att ta en ordentlig bild.

Väl framme vid mammas är kaffebordet dukat och jag ångrar att jag hoppade över fredagens träning.

Fröken vill förstås smaka på allt och äter med god aptit. Jag fasar för den kommande kvällen. Vi skall ännu vidare på ett annat kalas där det troligtvis också serveras sött.

Vi åker vidare, dricker den femte koppen kaffe och ser hur den annars rätt så lugna flickan förvandlas till en Duracellpupu. Umgås, pratar, skrattar och försöker stoppa ungen från att hoppa ihjäl sig på soffan.

Slutligen är det dags att åka hem. Kvällsmål, pyjamasar, tandborstning, nattning och TYSTNAD. Hallelujamoment!

Jag sätter mig ner. TRÖTT. Tänker att det här var nog en evighetslång Morsdag. Lite sur fortfarande över att jag inte fick någon sovmorgon. Tar fram telefonen och går igenom dagens saldo av bilder. Det är då som det slår mig. Vad är nu en sovmorgon jämfört med bilden nedanför. Jag har dessa två i min famn och den duger åt dem. Ja, till och med mer än duger, det tävlas om den. 

Jag vet att jag är älskad av dessa två små liv, jag är deras och de är mina. Ja, jag känner tacksamhet och kan än en gång lägga mig lycklig. Sovmorgon då, kanske nästa morsdag? Vem bryr sig, får ju sova nu. I alla fall i ett par timmar innan första amningen.

Godnatt!